En äldre, gammal cykel duger utmärkt att ge sig ut på långfärdstur med. Det avgörande är dina kunskaper i "mekande". Min första långa cykeltur, från Frankrike till Sverige, cyklade jag på en vanlig Svensktillverkad 3-växlad herrcykel av märket King^®.
Ett kullager i baknavet gick sönder i Frankrike och pakethållaren klarade inte belastningen och gick sönder mer och mer.
Men, jag har den cykeln fortfarande kvar och den rullar! Pakethållaren behöver fortfarande bytas ut.

Jag valde också en damcykel nu senast. Att "lyfta på benet" över packningen baktill eller över den höga tvärgående ramröret, mellan styrstången och sadelstolpen, känns inte stabilt. Även för en person som INTE har nack-, ryggproblem är den rörelsen att riskera skador. Jag rekommenderar alla långfärdscyklister att välja en cykelram som har så lågt insteg som möjligt, utan att påverka stabiliteten i ramen.

Jag har vanliga trampor och avståndet pedal - sadel är inställt så att jag ska kunna trampa med "hålfoten".

Ett alternativ är olika varianter av "fastspänningsanordningar" som gör att man kan använda hela foten när man trampar och även utnyttja "dragkraften.

Min personliga erfarenhet är att SPD^® inte är något för långfärdscyklisten utan mer för racer och MTB. Men, det finns säkert andra erfarenheter.

Har du tänkt dig en mer framåtlutad cykelstil och är man tänk då på att sadeln ska var smal och helst ha ett "hål" där penisroten ligger an mot sadeln.
Cyklar man länge, i framåtlutad ställning, finns risk för att man får skador på nedre delen av svällkropparna i penis och på tjejer kan troligtvis klitoris få skador. Det påverkar förmågan att få erektion, stånd - impotens. Å det är inget kul.
Tjejer riskerar också att få problem med sina blygdläppar. Det är då den så kallade återresorptionen av extracellulär vätska (vävnadens förmåga att göra sig av med överskottet av vätska mellan cellerna) som kan bli skadad. Besvären visar sig som svullna olikstora blygdläppar. En svullnad som inte går tillbaka. 
Jag kan också anta att kvinnans klitoris också skulle kunna få skador. Jag har dock inte läst om några kliniska belägg för det.
Märk väl! Detta är besvär man riskerar att få vid en mer framåtlutad cykelställning.
Sitter man mer rakt upp så minimerar man dessa risker.

Själv har jag en cykelstil som är rakt upp sittande. Av den anledningen väljer jag en sadel som är lite bredare för rumpan och har rejäl fjädring/dämpning. 
Främsta anledningen till detta val är att jag har nackproblem och inte kan sitta framåtlutad.
Men det har också andra förklaringar. I flera år cyklade jag lätt framåtlutad och hade ofta problem med värk i handleder och nacke.
Givetvis tänker jag också på impotensproblemet. 
En annan fördel med att sitta rakt upp är att det är lättare att se sig runt omkring. Och det är ju en av de stora anledningarna till att i alla fall jag är ute och cyklar.

Den framåtlutande cykelstilen är modern endast för att det minskar luftmotståndet. Den gör att du kan cykla fortare. En del hävdar att man också utvecklar mer kraft i benen om man sitter framåtlutad än om man sitter rakt upp. Det är möjligt. 
Men om du nu har en massa packning, vad tror du händer med aerodynamiken (luftmotståndet) då? Ja det är ju givetvis kört. Så därmed kan du lugnt välja bort den framåtlutande cykelstilen om du ska ut på långfärdscykling. Du spar dessutom på handleder, armbågsleder, axelleder och du slipper spänna nackmuskulaturen för att hålla huvudet uppåt.

Jag har med förtjusning en fjädrande/dämpande sadelstolpe.

Enda anledningen är att den tar upp ovälkomna stötar som kan ske när du är ouppmärksam och cyklar i en grop eller på någon större sten eller en kant.

Eftersom jag har rygg-, nackproblem så är det en ökad trygghet för mig.

Nackdelen, eller ett obehag som en del upplever är att sadeln, med en fjädrande sadelstolpe, har en tendens att röra sig lite i sidled. Själv upplever jag inte detta som ett obehag utan ibland kan det faktiskt hjälpa till att tryckavlasta. Minska besvär som kan uppkomma på insidan av låren.

Jag vill rekommendera styrstången med den variabla vinkeln för långfärdscyklaren. Det kan vara otroligt skönt att få ändra läge ibland.

Vet du att du kommer att köra mycket på grusväg och har en framåtlutad cykelställning så rekommenderar jag dig att lägga ned pengar på en fjädrande/dämpad framgaffel.

För egen del har jag det på önskelistan. Eftersom jag har en rakt upp sittande cykelställning är fjädrande/dämpad framgaffel ingen hög prioritet. Men det ökar cykelkomforten.

Kolla om det finns fästen som förbereder för montering av s.k. LowRiders.

Det finns äldre cyklar med två fästen som sitter relativt tätt, under sadeln. Detta är en kompromiss. Den lösningen är i alla fall bättre än den med bara ett fäste.

Har pakethållaren mer än ett fäste, nedtill, på var sida om bakhjulet är det också ett plus.

Har du ett öppet växelsystem med fler än 5 växlar och du är ute och långfärdscyklar varje år så åker du troligtvis på att byta både framdrev, bakdrev och kedja varje år.

Har du ett öppet växelsystem med fler än 5 växlar och du är ute och långfärdscyklar varje år så åker du troligtvis på att byta både framdrev, bakdrev och kedja varje år.

Vad ser jag då för nackdelar i ett öppet växelsystem. För det första har i regel en långfärdscyklist ingen nytta av fler växlar än 7.
Har du t.ex. 3 framdrev och 7 bakdrev, då har du ett 21-växelsystem. Problemet är, tack vare packningen och vikten att du kan inte ligga och pressa på de mest diagonala växellägena. Du kan bara använda de "närmaste" effektivt. Det betyder att du har 3 lägen per framdrev. 3+3+3, det ger 9 lägen. 2 av dem har snarlik "utväxling", du upplever ingen skillnad i dragläge. Så då återstår 7 effektiva växellägen.
Försäljarna brukar framhäva att man behöver de lägsta växlarna i uppförsbackarna. Fel, skulle jag då säga. De lägsta växlarna är de mest diagonala (liksom de högsta) och har du mycket packning sliter du något fruktansvärt på baknavet och riskerar att böja bakaxeln. 
Dessutom, den fart du får i de här växellägena är lägre än om du kliver av och leder cykeln. 
Den energi som krävs för att cykla uppför på de lägsta växlarna i en brant backe är högre än om du kliver av och leder cykeln.

Sedan rekommenderar jag att man ska inte sitta på cykeln till varje pris. Variera! Jag brukar kliva av cykeln och leda den så fort jag känner att det "tar emot". Jag ställer mig också upp i alla nedförsbackar om de nu inte är väldigt gropiga eller är en grusväg. 

Läser på en internetsida; (http://www.cykelturist.com/tipsen/#cykel) att: "Det bästa är en cykel med utanpåliggande växlar, då man i navväxlade system tappar upp till 15% av nerlagd energi på vissa växlar." 
Det låter ju onekligen intressant. Hur går det till? Vart tar den energin vägen?
På den här sidan resonerar de precis tvärtom mot vad jag vill få fram. De hävdar att man har stor nytta av de fler lägre växlarna på tungt packade cyklar i uppförsbackar. Det kan inte vara lätt att vara läsare?

Men, kära läsare, jag håller styvt på att min teori, som bygger på praktiskt användande av slutna växelsystem, är rätt och att ivrarna för öppna flerväxelsystem, har fel. Må de motbevisa mig!

Satsa på en kedja av hög kvalitet. De billigare har en tendens att "slacka" väldigt fort. Som den jag nu senast satte på, den klarade bara 50 mil.

På ett öppet växelsystem är det lite annorlunda. Cyklar du ekonomiskt och undviker "ytterlägena", de mest diagonala, så kan det räcka med att du kortar kedjan två länkar. Dessa system har ju en kedjesträckare. 
Det öppna systemets kedja är dock känsligare för smutts och måste därför rengöras oftare. Speciellt efter regn och framförallt om du kört på blöt grusväg.
Har du legat och pressat på de mest diagonala lägen kan du bli tvungen att byta både framdreven och bakdreven samt kedjan. Inget som jag "pillar" med utmed vägen. Då är det cykelverkstad som gäller.

Och vid låga växlar och tung packning är belastningen på bakaxeln stor.

Jag har lärt mig att sköta detta själv och numer har jag inga problem. Knepet är att spänna dem så lika det bara går. Jag accepterar en "skevning" på ca 0,5 mm. Jag strävar givetvis efter att nå 0. En specialställning för fälgjustering står på min önskelista. Nu använder jag ett fasttejpat skjutmått (jag tejpar fast skjutmåttet på ramen nära cykellåset).

När jag är ute på tur och det krävs en justering så är det "tumkänslan" som gäller. Det har hänt att jag fått byta fälg. På en Danmarkstur sprack fälgen på längden? En och annan vurpa har också medfört nödvändig justering.

Ta med dig ett antal ekrar med ekernipplar på cykelturen. Tänk på att det troligtvis är olika längd på bakhjul respektive framhjul.

Givetvis ska innerslangen också vara avpassad till hjul- och däckdimensionen. 

Risken är annars stor att du gör det väldigt enkelt för tjuvar att sno dina däck.

Har man möjlighet att välja ska man fundera på tillgången av reservdelar och "meka"-faktorn.  Det är lättare att hitta delar till de s.k. V-bromsarna. Jag har också läst att trumbromsar och skivbromsar skulle utsätta hjulet för större påfrestning. jag har inte hittat någon teknisk begriplig förklaring till att det skulle vara så. I så fall borde navbromsar på bakhjulet vara förkastligt, eller?

Ett annat krångel man kan råka ut för med skivbroms och trumbroms är att det blir knepigare med ekrarna. Det krävs fler olika längder. 

Själv har jag ett Batavuslås. Det är i princip "fastsvetsat" i ramen. Det som är bra med just detta låset, som jag har, är att man kan köpa till en vajer som man kan koppla direkt in i låset.

Men det är klart, ett lite längre, löst, vajerlås får samma effekt.

Vill du vara laglig kan du glömma diodlampan som framlampa direkt. Polisens definition på godkänd frambelysning är att den ska "kasta en ljuskägla framåt som lyser upp vägbanan framför cykeln".

Sedan till frågan dynamo eller batteri? Jag har provat bägge varianterna och det finns fördelar och nackdelar med bägge. Det jag har fastnat för är en "modifierad" dynamo och vanlig glödlampsstrålkastare. Med modifierad menar jag att jag "hittat" en slags gummihättor som jag sätter på dynamons snurrande del så att dennas diameter blir större. Den blir därmed mer lättrullad och effekten räcker till ett tillräckligt kraftigt ljus, framåt.

Batteribelysningens fördelar är att man slipper en dynamo som dels väger och som dels skapar motstånd. En annan fördel om du har en batteribelysning som är löstagbar är att du då har en relativt smidig ficklampa.

Nackdelen är batteriåtgången. Miljömässigt tvivelaktigt. Och dessutom väger extra batterier en del, om du nu väljer att ha det med dig.

Så, för miljöns skull har jag valt dynamo. Det har också visat sig att det är ytterst sällan jag behöver cykla med belysningen tänd. För det mesta är jag framme vid nattkvarteren innan mörkret börjat komma krypande.

Säger jag som inte har det så? Jag har en batteridriven diodbelysning bak. Varför då? Faktiskt flera anledningar. När jag någon gång varit ute och cyklat, när det varit mörkt, och jag stannat utmed vägkanten för att t.ex. vila har det känns tryggt att veta att jag syns ordenligt bakifrån eftersom bakbelysningen även lyser när när cykel står still.
Nu ska jag också passa på att erkänna att det där är en upptäckt efterkonstruktion. Från början var det som så att cykelhandlaren som monterade ihop min nya cykel (Batavus^® Kiowa Dam) inte fick bakbelysningen att fungera via dynamon. Så han satte dit en batteridriven diodbelysning bak. Så var problemet löst. Och jag har inte brytt mig att felsöka. Så det har blivit kvar.

Ibland har jag saknat kraftigare grejer. Jag tänker då på våra medtrafikanter bilisterna. Vilka sitter i en plåtburk och emellanåt varken hör eller ser. Då skulle jag vilja ha ett ordentligt signalhorn.
Ett år körde jag faktiskt med ett sådant där tuthorn. Ni vet, man trycker på en plastblåsa och pressar luft genom en "trumpet". Låter högt som attan.

Till nästa tur blir det nog så att jag investerar i en sådan.

Varför rekommenderar jag då cykelställ. Jo om du av någon anledning vill stannad, utmed vägen, och det är slättmark. Du kanske ser något du vill fotografera? Vad gör du då om du inte har cykelställ. Ja du måste ju lägga cykeln ned. Och sedan måste du baxa upp den. Har man det minsta ryggproblem så räkan med att det är då det ger sig till känna.

Av vilken anledning rekommenderar jag ett ställ på framhjulet då? Jo jag har så många gånger hamnat i situationer där jag inte hittat "stöd" för framhjulet och då försökt "balansera" det så att framhjulet inte ska "sno över". För gör det det så välter cykeln garanterat. och en tungt packad cykel tar skada av sådana fall. Står man bredvid så reagerar man reflexmässigt och fångar upp cykeln och då är man där med ryggen, igen.

Jag tröttande på det där. Jag är överförtjust med min egenkonstruerade lösning med ett ställ på framhjulet. Nu är det mycket tryggare och känns mycket stabilare att "parkera" cykeln.

Jag köpte ett vanligt, justerbart cykelställ på nuvarande Coop^® Forum (tidigare OBS). Sedan for jag iväg till järnhandlaren och köpte hålat vinkeljärn (sånt som man använder när man vill förstärka träkonstruktioners vinklar. Två stycken U-bultar med muttrar och låsbrickor, hittar man på båttillbehörsavdelningen, blev det också. Jag skruvade fast cykelstället i vinkeljärnets ena ända i ett uppborrat hål och sedan fäste jag vinkeljärnet i min s.k. LowRiders, den på vänster sida. Fungerar utmärkt och inte skapade det så mycket mervikt heller. Jag är helnöjd! Det finns bilder på följande sida: HÄR.

Det finns mängder med modeller och det kan vara knepigt att hitta en som passar den framgaffel man har. En del framgafflar har förberedda fästen, men då är man begränsad till ett specifikt utbud.

Personligen har jag en modell som Man "spänner" om framgafflarna. Den kan då relativt lätt flyttas från cykel till cykel. Den jag har nu hade jag på min förra cykel.

Tänk på att denna hållare/koppling ska vara enkel. Det ska vara enkelt att ta av och sätta tillbaka väskan.

Sedan tar jag bort själva handtaget. Efter det hänger jag korgen på plats och med en rörtång nyper jag fast korgen på styret. Nedtill, fäster jag cykelkorgen med buntband. På så sätt sitter den stabilt och ingen kan sno den. 

I denna cykelkorg kan jag sedan placera valfri väska. Jag kan också ha vattenflaskor och karta lätt tillgängligt. 

Till viss del sparar jag in cykelkorgens vikt genom att inte montera fäste för styrstångsväska och hållare för vattenflaskor.

Väljer man en enhjulig cykelkärra har man inte problem med att den välter.

Jag har en skärm till min hjälm. Dels som solskydd och dels som regnskydd. Bra när man har glasögon.

Har man valt vanliga trampor så kan man nog cykla i det som passar ens fötter, humör, väder och vind samt plånbok.

Flera jag känner och möter cyklar i sandaler.

Själv väljer jag de stabilare vandringskängorna eftersom jag leder cykeln en hel del, framför allt i uppförsbackar. Men de främsta anledningarna är egentligen att jag har skoinlägg och att kängor erbjuder ett visst regnskydd.

Välj lättorkat och lättvättat.

Annars upplever jag att det är bra med cykelhandskar. Även varma sommardagar kan fartvinden kyla, speciellt i skugga, och då är det skönt att ha något på händerna. 

Jag misstänker att de också kan ha en viss skyddanden effekt mot tryckskador. Men jag ska testa utan, någon gång.

Nä, syntet är det jag rekommenderar här, närmast kroppen. Speciellt om man är en svettbert. 

2st, med så "lös" söm som möjligt. Undvik de cykelbyxor som har en tätt sydd söm. Framför allt den söm som "sämskinnet" är fastsydd med. 

Jo, jag använder cykelbyxor. Även om det är mycket kvar att önska på detta plagg. Det första jag saknar är en tillräckligt bred "sämskinnsyta". I de som finns att köpa kommersiellt så är i regel denna yta för liten. 

Antagligen har tjejer lättare för att hitta cykelbyxor där faktiskt ingen söm skaver mellan skinn och sadel. Om man använder en tillräckligt smal sadel! Det är förutsättningen. 

I mitt fall så tar snoppen och pungen en del plats. Även om det inte är mycket så är det fullt tillräckligt för att det ska hamna en söm mellan skinnet och sadeln. Ofta hamnar en stor del av sömmen mitt i ljumsken.

För det mesta går det bra om man ofta skiftar mellan två relativt olika cykelbyxor och ser till att ha så lite på överkroppen som möjligt för att minska svettningen.

Eftersom jag är en extrem svettare så hjälper inte detta. Jag har kommit på att man kan vika ihop en vettextrasa och stoppa den innanför cykelbyxan ned mot ryggslutet och på så sätt hindra en hel del svett att rinna ned den vägen!

Efter en tre till fyra dagar i "sadeln" så brukar rumpan vara väl "valkad" och då kan man i princip cykla i vad som helst. Ett par lätta, tunna badshorts är inte helt fel.

Efter första tvätten var det slut på regntätheten. Jag försökte med impregneringstvättar och impregneringsspray. Det var kört. Regnade det så blev jackan och byxorna fort genomblöta och sedan rann det "rakt igenom".

På turen Frankrike-Sverige hade jag detta plagg med mig. Vid ett tillfälle hjälpte jag en kvinna ur en vält bil, Jag fick då olja på ena benet. Där rann sedan vattnet rakt in.

Nackdelen med min cykelregnponcho är att den har för lite vidd framtill, täcker inte cykelkorgen, och att den inte har tillräckligt stor huva. Hjälmen får inte plats!

Överlever jag operationen nu i höst och rehabiliteringen nästa år går bra så ska jag undersöka marknaden och se om det inte finns smartare cykelregnponcho's

Tillverkade ett par egna av presenning, dubbelhäftande tejp, byggtejp, tandtråd, kardborreband och elastiska band. 

Jag har också prövat överdrag i galon. Rätt så OK. Men på sikt blir det väldigt varmt och det smyger in vatten uppe i knävecket.

Jag har ännu inte prövat det enkla, beprövade, tejp och vanliga plastpåsar.

Jag har en idé om att jag ska pröva att kapa benen på ett par regntäta regnbyxor och sätta en bred elastisk resår med kardborrefäste upptill, på låret. Byxbenet ska vara uppklippt hela vägen på baksidan/utsidan. Där ska jag sy fast kardborreband. Överlappningen ska vara i vindriktningen. Nedtill ska jag ha en resår under kängan, framför hälen. 
Det tillsammans med en bättre cykelregnponcho bör tillfredställa mina behöv.

Olle Mattsson har tagit fram en egen variant. Varsågoda! "Boots*in*a*bag^®?"

De paret jag använde nu sist har åkt i soptunnan. Dels var de av svag kvalitet och dels formligen sög de åt sig hår och bôs. (Pinewood^®, från Engelssons) Enda fördelen de hade var att de var lätta och tunna. Torkar snabbt om de skulle bli våta.

Vad som finns för kvinnor har jag inte riktigt koll på. 

Välj lättorkat och lättvättat. Då faller bomull bort även om det är skönt att ha på sig, närmast kroppen.

Fleecetröjan använder jag även som kudde när jag sover.

Fördelen med fleece framför andra material är att det är relativt lätt. Det kan vara miljövänligt tillverkat av (återvunna PET-flaskor. Det är dock bara märket Patagonias^® som har 100% återvunnet polyester i sina fleecprodukter. I övrigt är det vanlig Polyester som används. Värmer även när det är blött och torkar relativt snabbt.

Multiverktyg har jag ingen bra erfarenhet av. Ofta är de av klen kvalité och lika ofta sitter "verktygen" placerade så på multiverktyget att de inte går att använda på cykeln.

Det enda multiverktyget jag har haft verklig nytta av är en s.k. multitång. En sådan där hopfällbare med lite extra finesser i "handtaget"

Byt bort snabbkopplingar om det nu skulle finnas sådana. Byt till vanliga hjulmuttrar.

På öppna växelsystem fungerar det ju annorlunda men jag misstänker att man har god nytta av en kedjebrytare även på dessa system.

Jag kan till och med sträcka mig till att det kan räcka att ta med ett extra bakdrev som man vet passar cykeln och ens behov. Att få tag på en kedja som passar är enklare. Om man har ett slutet växelsystem.

Vad gäller öppna växelsystem har jag förstått att problemet kan vara knepigare. Har man kort kedjan så mycket att den helt enkelt är för utsträckt. Kuggarna hakar i en länkövergång. Ja då måste man byta kedja och vad jag kan förstå så åker man på att byta även samtliga bakdrev. Eller?

Hur är det med framdreven? Är det som på ett slutet system att dessa ytterst sällan behöver bytas?

Som ni förstår har jag rudimentär erfarenhet, ingen, av öppna växelsystem. Sorry!

Har försökt förkovra mig och talat med en kamrat som kört mycket med utanpåliggande växelsystem och han menar att är man noga med att vårda dreven, kedjan och kassetten så är det ingen fara. Man ska inte behöva byta på flera år. Korta en kedja, på ett utanpåliggande växelsystem. Det har han aldrig varit med om att behöva göra.

Alltså, rengör, så fort det blir smutsigt.

Här beskriver jag tekniken och de material du kan använda. Rengör såret så noga du kan. Ta något som du kan bita i ordentligt, det kommer att göra helvetiskt ont! Ta fram en nål, tång, pincett, kniv och tandtråden samt något att torka torrt med, det kommer att blöda om det inte redan gör det. 
Skär till ca 50 cm tandtråd.

Med pincett i ena handen och tång och nål (med tandtråden isatt) i den andra handen (glöm inte att fylla munnen med något inte allt för hårt att bita i). Punkterna nedan förutsätter att du har två händer fria och att du kommer åt såret. Skulle såret vara på någon arm så kan du försöka arbeta med munnen och en hand. (Kanske bättre att trycka en kompress i såret och dra åt med elastisk binda och lugnt men skyndsamt ta dig till kvalificerad sjukvård). Se följande som lite kuriosa:
1. Med pincetten lyfter du huden rakt upp.
2. Tryck, så snabbt du kan nålen genom skinnet, helst ska nålen gå ut ned i såret så långt ned som möjligt, ca 3 mm från sårkanten.. 
3. Släpp nålen, flytta tången och nyp tag strax ovanför spetsen, i såret, och fortsätt att dra igenom nål och tandtråd, en lite bit. 
4. Lyft nu andra sidans hud rakt upp och sikta in dig på en plats mitt för det ställe där tråden nu hänger ut, så nära som möjligt.
5. Tryck till. Det är svårare att köra igenom nålen underifrån och det gör ondare, så arbeta snabbt!
6. Byt grepp med tången. Dra igenom nål och tråd. Med pincetten håller du i den lösa andra ändan. Låt ca 3 cm tråd vara kvar ovanför skinnet, på andra sidan.
7. Släpp tången och placera nålen, med tandråden kvar i, så nära såret som möjligt. Ta nu pincetten och snurra den långa delen av tandtråden två varv runt pincettens spets, så att du fortfarande kan öppna spetsen. Nyp om tråden.
8. Ta tången igen, med den andra handen och nyp om den ca 3 cm långa tåndtrådsändan som sticker upp på andra sidan av såret, nära huden, dra rakt upp, med pincetthanden samtidigt som du håller emot med tånghanden. Nu ska såret dras ihop. 
9. Lossa pincettgreppet. Snurra på nytt tandtråden två varv runt pincetten, nu närmre huden. 
10. Öppna pincetten lite, fånga upp den andra trådändan med pincetten, ca 1,5 cm ovanför huden. 
11. Dra nu tråden "nedåt" så att "öglorna" glider ned över pincetten och ned mot huden.
12. Dra i bägge ändarna, är sidorna så att "knuten" åker ned mot huden och sårkanterna drar ihop sig.
13. Nu ska du "låsa" knuten. Du har fortfarande ett grepp om pincetten och i den en bit fastnypt tandtråd. Utan att öppna pincetten, snurra tandtråden två varv runt spetsen. 
14. Släpp den andra tandtrådsändan med tången. 
15. Nyp fast tången i den ända som nu sticker fram på pincetthanden.
16. Sikta in dig på den tantrådsända som nu ligger lös. Öppna pincetten lite och fånga upp tråden ca 2 cm från huden. Dra den igenom öglorna. Dra åt knuten.
17. Nu har du en ögla på ena sidan av knuten. För in kniven i denna ögla. Dra sedan i nålen och tråden glider ur knuten. 
18. Du har nu ett stygn med en "låst" knut. 
19. Fortsätt med nästa stygn. Så fort som möjligt. Annars är det risk för att du svimmar.

Som ni säkert förstått är detta inget jag eller någon annan medicinskt kunnig person rekommenderar. Det krävs väldigt speciella situationer för att detta ska vara nödvändigt.

Ock när man kommer till kvalificerad sjukvård måste de ändå göra om allt. Och har det då dessutom gått mer än 8 timmar så har man säkerligen redan fått infektioner inne i såret och då måste såret hållas öppet innan det kan sys ihop igen.

Jag använder lädernålarna och tandtråden mest till att laga cykelväskorna kläder, skor och tältet.

Att köpa kanyler på Apoteket är en kul grej i sig. Först och främst blir du omedelbart misstänkt som narkoman. Sedan får du skriva på ett papper där du kort beskriver vad du ska använda kanylerna till. De säljs i förpackningar om 10st och kostar ca 40 SKR.

OBS! Du bör vara van kaffedrickare eller van vid drycker med koffein i. Annars riskerar du att få ganska kraftiga obehagsupplevelser.

Jag vill också ha en absint, utanför innertältet där jag kan sitta när det t.ex. regnar.

Kniper det och jag inte litar på omgivningarna kan jag lägga in cykeln i absinten.

Jag vill också att yttertältet ska kunna sättas upp separat sedan kan man "hysta in" resten och arbeta med resten under regnskydd

En annan anledning är att skulle det fullkomligt vräka ned regn och man inte har någon chans att söka regnskydd inom rimligt avstånd så kan man "rycka" fram presenningen och krypa under den och sitta där och vänta ut det värsta. Detta har aldrig varit nödvändigt, för mig.

Det kanske är en försäkringsgrej? Ska skicka ett mejl och kolla. (Mejl skickat till Folksam 2005-08-03 18:27)

Imponerande! Fick svar 2005-08-04 08:08. Folksam svara att något lås är inte nödvändigt. Däremot krävs allriskförsäkring (f.n. 500 SKR / år) om man vill få ersättning för stöldbegärlig egendom.

Ett försiktighetens ord här. Ta t.ex. min handdator som jag köpte för ca 6 år sedan för ca 5000 SKR. I den kan jag ha alla min bilder tagna med digitalkameran samt alla mina dagboksanteckningar. Är den stöldbegärlig? Ja. Skulle jag få någon ersättning? Knappast? Den är för gammal. Dessutom kommer jag under alla omständigheter att bli blåst på semesterbilder och anteckningar. Så, lite eftertanke krävs. Har du med dig gammal mobil, gammal handdator, gammal cykeldator, ja gammal "vad-som-helst" som betraktas som stöldbegärligt är nog tecknande av en allriskförsäkring bortkastade pengar.
Så, se till att ALLTID ha med dig det du är rädd om. 

Liggunderlaget är ju lätt och man kan ha det lätt åtkomligt, som lätt avtagbar packning. Och då kan man använda det att ta små korta vilopauser på. Det är bra. Nackdelen är att man ligger väl hårt. I alla fall om man som jag har lite tyngd i kroppen. En sådär 93 kg.

Självuppblåsande liggunderlag. Väger mer än liggunderlaget och är ca 50 till 100 gånger dyrare! Men det är smidigt. Under tiden man packar upp tältet "släpper man lös" liggunderlaget och sedan kan man pusta i lite extra luft om man vill det och skruva till ventilen, klart! Och man ligger något bekvämare än på ett liggunderlag. Numer kan man välja tjocklekar upp till 10 cm. Men priset och tyngden stiger med tjockleken. Det man vinner är bekvämlighet.

Luftmadrass har ju varit rätt så tunga och jobbiga att ha att göra med, tills nu, på senare tid. Jag kom över en luftmadrass för 149 SKR, Everest^®, med 6 separata luftkanaler och då 6 separata backventiler (det är B-grejen med denna modell). Den väger 620 gr och hopvikt mäter den ca 1 dm i diameter och ca 25 cm lång. Uppblåst ca 10 cm tjock och 71 cm bred och 183 cm lång. Med tanke på priset så är jag nöjd. Nackdelen är som jag nämnt backventilerna. Men det följer med 6st små "sugrör" som man kan sticka ned i varje ventil. Och får madrassen ligga under tiden man fixar med något annat så sjunker den ihop tillfredställande.

Jag menar att man inte måste rusa iväg och köpa en svindyr superlätt sovsäck som klarar minus 20 grader Celsius. 

Och att jag väljer sovtäcke framför sovsäck beror på att jag vill ah mer plats för fötterna.

Vid ett tillfälle köpte jag en uppsättning sängkläder. lakan, påslakan och ett örngott väger faktiskt en hel del.

"Sleep-In-Silk", väger ca 170 gr.

Är man ute på längre turer så måste man göra en "stortvätt" emellanåt.

Är det väldigt varmt ute och det fläktar lite lagom så brukar det räcka att lägga det som man har fuktigt över cykeln.

Efter lite funderande kom jag på att det måste fungera med en tvättpåse och något skonsamt tvättprogram i en tvättmaskin. Och då passar man ju givetvis på att tvätta annat också!

Det var på turen till Öland som jag var inne i ett stort varuhus och frågade butikspersonalen om det fanns tillräckligt stora tvättpåsar, för mitt behov. "Nej det finns det inte.", sa de. Men jag letade upp tvättpåsarna och hittade en storlek som mycket väl rymde en cykelhjälm. Så den är med på mina turer numer.

Så även om du inte behöver det som "pass" så kan det vara nödvändigt att ha med i alla fall.

Och ska du lämna Sveriges gränser så är passet enda godkända identifikationshandlingen.

Ska du handla i en livsmedelsbutik i Sverige och använder ditt VISA-kort och de inte har någon terminal för inknappande av "PIN"-kod så är det risk för att de blir mycket olyckliga om du halar upp ett pass. De blir mycket lyckligare om du tar fram körkortet eller ett vanligt ID-kort.

Jag vill ha en karta som visar en bra överblick men som ändå är tillräckligt detaljerad för att kunna lura ut vad som är "småväg" (grus). Jag hamnar då på en skala om ca 1:250000. 1 cm på kartan är 2,5 km i verkligheten.
Ta det där med en nypa salt. Är det väldigt mycket, upp och ned, så stämmer inte det där eftersom kartor utan höjdlinjer visar en "bild" rakt uppifrån.

Så därför förordar vissa långfärdscyklister kartor som visar höjdlinjer. Det är bara det att då hamnar du ofta på lägre skalor, ned mot 1:100000.

Fast, just nu upptäckte jag, att Röda kartan, Lantmäteriet. Den är uppdelad i 21 kartblad och har höjdlinjer! I alla fall nr 6 Östersund. Och den har den cykelvänliga skalan 1:250000.

Skall du cykla utomlands så rekommenderar jag att du försöker hitta "Michelins" kartor, på plats. De är flera gånger dyrare att beställa.

Det har också visat sig vara en fördel att märka ut färdvägarna. Speciellt om du har dåliga erfarenheter.

Jag har flera gånger lätt och tydligt kunnat förklara för utländska långfärdscyklister vad de kan ha framför sig om de väljer en viss väg, som jag kanske har cyklat på. Och det har varit möjligt på grund av mina markeringar.

Jag väljer ofta anteckningsböcker med hårda pärmar. Eftersom jag antecknar ofta så är det bra om det tål en del.

När jag har den med mig brukar jag inte ha den på hela tiden. Jag har "telefontid". Den brukar vara mellan 18:00-20:00. Då sätter jag på telefonen och de som vill nå mig kan ringa då.

Nu på senaste resan, 2005, hade jag dock på den hela tiden eftersom jag väntar på en operationstid.

Tänk på att olika abonnemang har olika täckning. Min erfarenhet är att telia har bästa täckningen. Det är i glesbygden det oftast falerar. Comviq är nästan ett skräckexempel. Halebop är OK. Nu, 2005, kompletterade jag mitt fasta Cambus mobile abonnemang med telia refill.
Tänk bara på att du i så fall har en operatörsoberoende mobiltelefon.

När jag cyklade från Frankrike till Sverige, behövde jag inte ladda mobiltelefonen en enda gång. Jag hade ju bara på den ca 2 timmar varje dag. Och nuvarande mobiltelefoner har "jättelånga" tal- och passningstider.

Men. har du på den hela tiden och pratar i den en hel del. Då behöver du ta med dig laddaren. Det brukar inte vara några problem att hitta ett uttag på en camping i något gemensamt utrymme eller på ett vandrarhem.

Jag har börjat fundera på att testa solcellsladdare. Clas Ohlson har en sådan som ska kunna ladda mobiltelefoner.

Har du digitalkamera åker du på det är med batteriladdning.

Ett alternativ till digitalt är ju givetvis analogt. Huvudsaken är att man väljer det man är trygg med.
Jag tycker man ska beakta alternativet engångskameror. Med dessa kan man fota "hej villt" och sedan postar man rullen och så har man bilderna i brevlådan när man kommer hem. Man kan ju också välja till om man vill ha bilderna digitaliserade. Och då får du dem högupplösta på CD.

Tar du med dig din gamla trygghet. Glöm då inte extrarullar och kanske ett extrabatteri. Det är inte fel att ta med sig ett gäng fotopåsar och skicka in rullarna för framkallning eftersom de blir fulla.

Även om jag har vattentäta packväskor så lägger jag ALLT i plastpåsar. Vad kommer det sig? Det är helt enkelt lättare att packa "tätt" om man först rullar ihop t.ex. kläderna hårt och sedan stoppar in dem i en plastpåse som är precis passande.
Det "glider" också lättare på plats när du packar i väskorna.
För det sista, regnar det och du inte har möjlighet att söka regnskydd och du måste öppna en packväska. Har du då dina grejer i plastpåsar så blir i alla fall inte innehållet i plastpåsarna blött.

RedBulld^® går inte att köpa i Danmark. Här är jag lite elak. Jag tycker det är kul att gå in i livsmedelsbutiker i Danmark och fråga efter RedBulld^®. "Det har vi icke." Svarar då butiksbiträdena. "Har ni inte? Det har vi i Sverige." Brukar jag svara då. Det där gillar inte Danskarna att det finns något i Sverige som inte är tillåtet i Danmark. Nåja, var och en roar sig på sitt sätt.
Av vilken anledning RedBulld^® skulle vara förbjudet i Danmark, det vet jag inte.

Tillbaka till Coca-Cola^® (och RedBulld^®). Att det blev dessa val beror också mycket på att min mage verkar tåla just Coca-Cola^® och RedBulld^® väldigt bra. Jag har prövat andra sportdrycker och då blir jag oftast "sjuk" i magen.

Coca-Cola^® finns överallt till ett relativt rimligt pris.

Jag har klarat mig utan. Jag äter ett "lagat" mål mat mitt på dagen på någon servering och sedan köper jag "kall" kvällsmat och frukost. 

Detta anser jag vara det enda godkända beteendet om man nödgas till att bajsa i naturen.

Därefter tar jag en våtsavett och "tvättar" händerna. Den "knökar" jag tillbaka i sin förslutning och slänger sedan allt vid första bästa offentliga tillåtna sopbehållare.

Jag har "hittat" en liten "skitsmart" ficklampa. Den är ett tillbehör till Ericsson^® mobiltelefoner. Det betyder att den tar ström från mobiltelefonens batteri och då behöver man ju inte tänka på batterier till en ficklampa, också.
Och, eftersom, det är en liten diodlampa så drar den minimalt med ström.

Ett hårt glasögonfodral är inte fel. Det har jag också med. Och en rengöringstrasa, för glasögon "only".

Givetvis händer det också att antimyggprodukterna kommer till användning när det börjar skymma och man ligger eller sitter utanför tältet och myser. Vill man fortsätta mysa så är nog antimyggprodukterna nödvändiga.

Vid något tillfälle satt jag och funderade på hur man skulle kunna stoppa svetten som rann ned för ryggen och blötte ned "sämskinnet". Detta var ju den största boven till skavsår. Jag tror det var på turen till Öland jag kläckte idén och prövade med att rulla ihop en vettextrasa och lägga den innanför cykelbyxan vid ryggslutet.

Jag kan bara säga att testet utföll till största belåtenhet. Så det rekommenderar jag er som har samma svettproblem som jag. Tjejer som killar.