|
Jag Tycker! ---> Om: Senast uppdaterad: |
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Alkoholpolitiken: Jag antar att Ni noterat att sänkningen av spritskatten är tillbakadragen. Förslaget från ”Brå” om att sänka spritskatten endast i Skåne för att det skulle vara de som handlade mest utanför gränsen. Jag utgår från att det var ett skämt och inte allvarligt menat. För, som någon skribent påpekade så skulle ju det bara få till effekt att man ”flyttade” problemet. Då skulle det ju bli Smålänningarna som åkte till Skåne och köpte billigt och sedan etc. Jag vill framhålla att jag inte fullt ut stödjer nuvarande alkoholpolitik. Den saknar fortfarande full insikt i alkoholens skadeverkningar och kostnader. Nästa steg som politiken nu ska ta, tycker jag, är det jag tidigare framhärdat: Nu är det dags att de Svenska EU-politikerna RYTER till och begränsar införselkvoterna. Ställer sig upp och förklarar VARFÖR. Att i Sverige anser politiken att folkhälsan går före en krass syn på att alkoholhaltiga drycker skall betraktas som vilken jordbruksprodukt som helst och ska därför anses ha rätt till gigantiska bidrag. Jag vet att vinproduktionen är en enormt stor jordbruksnäring i många stora europeiska länder och att mängder med människor har sin sysselsättning i hela hanteringskedjan. Men, jag kan inte se att det skulle utgöra skäl till att bortse från ett gigantiskt folkhälsoproblem. Hur ”krassa” och cyniska ska vi egentligen tillåta att ”marknadskrafterna” är? Kan någon svara på frågan: ”Hur mycket skulle vi kunna minska ”skattetrycket”, redovisat i procent och SKR, om alkoholkonsumtionen sänktes med 50%?” OBS! Jag har INTE svaret! [2005-sep-17] |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Tyck till,
du också! Skicka ePost!
|
Överst på sidan | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Arbetslöshet | Det diskuteras ju titt som
tätt inom politiken och andra forum hur nivån
på arbetslösheten påverkar vår ekonomi och vardag.
En del politiker är förfärade över den höga arbetslösheten. Ja och de är just bara det, förfärade. Det blir liksom inget mer. En del anser att arbetslösheten skulle kunna vara lite högre. Varför då? Jo för då kan lönerna hållas nere. En rent cyniskt pengatanke med andra ord. Sådant tänkande kallas också för kapitalism. Sedan har vi en grupp som anser att det "måste" finnas arbetslöshet för att hålla ordning på inflationen. Det är egentligen samma kapitalistiska tankar som redovisas ovan. Det finns förresten inga bevisade samband för att det faktiskt skulle vara så. Rimligtvis borde arbetslösheten vara väldigt låg, just nu. Främst med tanke på den personalbrist som råder inom vård, omsorg och skola och alla andra yrkeskategorier för den delen. Det borde räcka med ett politiskt beslut och lite regelstyrning så kan man dirigera om de pengar som nuvarande arbetslös får för påtvingad arbetslöshet till att betala en arbetsgivare för att ha personen sysselsatt. |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Tyck till,
du också! Skicka ePost!
|
Överst på sidan | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Sysselsättningen | Vad ska folk göra?
I takt med att industrin automatisera behövs det färre som sköter ett visst jobb. I samma takt "slimmas" företag för att bli "effektiva". Egentligen är det en lägre kostnad man är ute efter. Men av någon outgrundlig anledning anser de flesta företagare att om man minskar personaltätheten och ställer större krav på de som är kvar så ökar man effektiviteten. Dessutom tror de att kvalitén därmed ökar? Herregud! För ett antal 10-tals år sedan togs ett politiskt beslut i Sverige att omfördela en då ansenlig offentlig förmögenhet (ca 150 miljarder). Politiken kom överens med framförallt industrin om att dessa pengar skulle användas till att ta bort de farliga och slitsamma jobben, öka automatiseringen. De skulle också sätta fart på småföretagandet. Ja tack, sa företagen. Sökte pengar. Fick dem. Och investerade. Som tack var det tänkt att företagen skulle fortsätta betala relativt hög arbetsgivaravgift och skatt, utan att gnata. Dessutom ville man att företagen skulle vara med, tillsammans med politiken om att forma alternativa sysselsättningar. Det man då främst tänkte på var inom kultursektorn. Hemskt synd att man inte lagstiftade om detta, utan bara gjorde upp i "god anda". Och trodde på det goda och det sunda förnuftet. Det hade kunnat gå att förverkliga detta om
inte politiken och företagen, som numer kallas marknaden, kom överens om att vi
skulle gå med i EU och då speciellt EMU (Europeiska Monetära
Unionen). Men fortfarande finns det ett visst hopp, läs om det under rubriken arbetslöshet. |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Tyck till,
du också! Skicka ePost!
|
Överst på sidan | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Långtidssjukskrivning | Det finns hur mycket som helst
att tycka om långtidssjukskrivning. Jag har ju egen erfarenhet.
Nuvarande sjukskrivningsperiod startade i augusti 2003.
Först; Sjuk är jag beroende på att jag har en förträngning på ryggmärgen och ryggmärgsnerver i nacken. Men varför är jag sjuk så länge? För, jag blev egentligen ordentligt sjuk 2001. Men gav mig f-n på att tillbaka till jobbet, det skulle jag. Nu gick det som det gick. Det gick inte. Främsta anledningen till att jag fått gå så länge beror på regionsjukvårdens 'halvspecialister' till läkare som av outgrundlig anledning inte vill skicka remiss till riktiga specialister. Det beror också på att det tar lång tid från det att en remiss skickas tills den behandlas. Sedan är det inte självklart att man blir kallad. Remissen kan skickas tillbaka eller skickas vidare. Det har hänt mig. En remiss till Neurologen på Sahlgrenska (GBG) skickades vidare till Neurologen på regionsjukhuset NÄL (THN). Dit hade min vårdcentralsläkare skickat en remiss först. Den kom tillbaka med besked om att det var ingen idé att söka neurolog där, för det var då 209 veckors väntetid. Hur gick det då med remissen som först gick till neurologen på Sahlgrenska och som sedan skickades vidare till neurologen på regionsjukhuset NÄL (THN)? Ja den försvann? En annan remiss till neuroortopeden på Ryhov i Jönköping, kom tillbaka med uppgiften: "Eftersom vår region, VGregionen, beslutat att inte betala behandlingar på neuroortopeden på Ryhov i Jönköping så kommer jag inte att kallas utan rekommenderades att söka nackspecialist på Sahlgrenska." I jakten på specialistkompetens skickades en remiss till neurologen på kärnsjukhuset i Skövde. De hade då en väntetid på 16 veckor. Jag fick en kallelse dit ca 50 veckor senare. Min vårdcentralsläkare skickade en remiss
till nackspecialist på Sahlgrenska, efter att jag 'tjatat, mig till en
telefonkontakt med nackspecialist på neuroortopeden på Ryhov i
Jönköping. Det var den förste läkaren som sa att de besvär jag hade
sannolikt kom från den klämda ryggmärgen och de klämda
ryggmärgsnerverna, i nacken. Alltså: Det finns mängder med långtidssjukskrivna människor som är det beroende på att de helt enkelt inte ens hamnar i en vårdkö. Jag vet inte, men jag tror, att det hela bottnar i besparingar och effektiviseringar. Hur mycket sparas det? Nationellt sett? Har någon nationalekonom räknat på det? Hur mycket sparar vi på att inte snabbt diagnostisera de som blir sjuka utan låter dem gå hemma som långtidssjukskrivna? Eller, det kanske kostar? Det kanske ska vara så? Det finns ju krafter som vill att det inte ska fungera. De som vill privatisera vår fantastiska offentliga sjukvård. Kommer du väl 'in', är den fantastisk. Det värsta med att vara långtidssjukskriven är ju givetvis att man är sjuk. Men det är också att ständigt höra att man är en 'stor' samhällskostnad. Att höra politiken vurma för att sänka ersättningarna för att "tvinga" tillbaka de långtidssjukskrivna till jobb. Precis som om man vore en smitare, en lat en. Då, ska ni veta, känns det extra tungt. Det är ju inte de långtidssjukskrivnas fel att de är långtidssjuka. I de allra flesta fallen beror det på både en inkompetent administration och en vårdorganisation där alla läkare är överläkare. Överläkare som många gånger har en väldigt smal specialitet och som ofta är prestigefyllda. Ofta är de också helt oförmögna att se någon som helst helhet. De har väldigt svårt för att säga: "Det här kan inte jag. Men jag ska se till att du kommer till en som kan." I stället mumlar de något om psykosomatik och/eller utbrändhetssyndrom. |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Tyck till,
du också! Skicka ePost!
|
Överst på sidan | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Vårdköer | Det verkar vara med vårdköer
som med arbetslösheten. Den ska vara en viss procent för att någonting
annat ska fungera bra.
Ska man vara riktigt cynisk så kan man ju anklaga politiken för att faktisk vilja ha vårdköer. En rätt avvägd vårdkö kan ju innebära att en del som är i kön hinner att dö innan de kommer till vård och då blir det ju billigare. Kan de va' så jävliga? Som jag nämnde under rubriken långtidssjukskrivning så ska det en hel del till innan man över huvudet taget hamnar i en vårdkö. Det har uppstått ett stort eller större
"tomrum" mellan primärvård och region-/specialistvård. Jag tycker definitivt att arbetsgivarna ska ha mycket mer ansvar vid sjukdom. Nu är det obefintligt. Merparten av sjukskrivningarna är arbetsrelaterade. Antingen är det ergonomiska fel eller att medarbetare har samarbetsproblem med chef eller medarbetare. Relationsproblem. Det är alltså en mindre del som inte har med jobbet att göra. Och därför tycker jag att varje arbetsplats skulle vara tvingad till att vara anknuten till en arbetshälsa som har sjukvårdskompetens. Man sjukskriver sig alltså till arbetshälsan. De gör en bedömning om man ska besöka dem och bli undersökt/behandlad. De ska också kunna skriva remiss i de fall sjukdomen inte är arbetsrelaterad. Arbetshälsan ska också ha ett ansvar för att en persons arbetsplats blir ergonomiskt anpassad. Hälsan ska också ha kompetens inom sfären "samarbetssvårigheter" och då lösa det "på plats". Nu sjukskrivs personen av en vårdcentral och ofta har arbetsgivaren inte en aning om varför. Detta anser jag vara ett effektivt sätt att minska vårdköerna på. Om marknaden vill. Vill de det? |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Tyck till,
du också! Skicka ePost!
|
Överst på sidan | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Marknaden/Kapitalism | I dagens moderna samhälle är
pengar avgörande. De styr, vår vardag. Vårt liv. Pengar är kapital. Och
att erkänna att pengar styr vårt liv är kapitalism. Är det så enkelt?
Givetvis inte. Men det utgör en sann grund.
Det som är speciellt värt att notera är att inom Svensk politik benämns kapitalistiska krafter med "marknaden". Det är liksom mer rumsrent, lite mildare. Att säga kapitalism är som att säja kommunism och det får man ju inte. Ett tips till vänsterpartiet, som givetvis
har sin grund i kommunismen på samma sätt som moderaterna har sin grund
i kapitalismen. Proletärer är inget bra ord. Det är dels upptaget och dels är det framförallt ur kapitalistisk synpunkt ett skällsord och kapitalismens stridande motståndare, proletariatet. Spekulant, då? Marknadens möjlige kund. En som man måste hålla sig väl med. Spekulantismen, skulle kunna vara den ideologi som marknaden måste hålla sig väl med. Utan spekulanter ingen marknad. Förslaget är givet, tills ett bättre kommer; Spekulanter. Då kan vänsterpartiets företrädare säga. Vi representerar spekulnaterna. Vi står för vad spekulantismen vill. Ja, alla partier skulle kunna ta spekulanterna till sig och prata om dem som om de vore deras förespråkare. På samma sätt som partierna idag använder begreppet marknaden. För att prata om människor det är jobbigt. Det blir liksom personligt. Däremot används ordet väljare flitigt. Avpersonifierat och bra. Tillbaka till kapitalismen. För så där en
10-15 år sedan, ja, kanske 20 år sedan hade vi i Sverige något som jag
skulle vilja definiera som en demokratisk kapitalism. Politiken
bestämde faktiskt över skattepengarna. Är det verkligen demokrati? Är det folkvald politik? Kapitalismen har ju rätt i att det är pengar som styr. Men det måste väl inte innebära att vi slaviskt ska "förslavas" under kapitalets förtryck? Pengar är väldigt objektiva. Så objektiva så att de måste styras och kontrolleras. Kapitalismen är kall, cynisk och totalt ointresserad av personlighet. Personer, människor är produktionsenheter och möjliga konsumenter. Kapitalismen är totalt ointresserad av sociala värden, om de nu inte kan tjäna pengar på det. Mitt tyckande är att vi, folket, spekulanterna, måste kontrollera marknaden, kapitalismen. Om inte, ökar löneskillnaderna och alla möjliga "klyftor". Avståndet mellan "rika" och "fattiga" ökar. Hela tidens gynnas en ekonomisk elit som försörjs av en alltmer utarmad "fattig" befolkning. Jag är övertygad om att folket, människorna, spekulanterna, kan vinna den här kampen på parlamentarisk väg. Om politiken vill det. Så, vill de det? |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Tyck till,
du också! Skicka ePost!
|
Överst på sidan | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Statligt monopol | Jag kan inte förstå varför det
ska vara så fult med statligt monopol. Är det bättre med ett privat
monopol? För, det är ju det alla stora företag vill ha, via sina
koncerner. Tycker vi det är bra?
Ofta är det ju så att det finns megatunga ekonomiska privata grupper som köper upp hela företagsimperier och bildar koncerner. Detta för att skapa en slags monopolställning. Vad gör de? Höjer priserna så de blir ännu rikare och kan bli ännu mäktigare och skapa ännu större monopol. Jag tycket det var mycket bättre när staten
skötte elleveransen. Inget tjafs. Politiken såg till att prisnivån var
rimlig. Det fanns också ett ansvar för att elleverans även skulle kunna
säkras i kristid, en beredskap. Den är som bortblåst nu (hajar ni det
dolda skämtet där, "bortblås" och Gudrun, ni vet). Samma eländiga valfrihet och totalförvirring är det när det gäller den fasta telefonin. Fungerade också mycket bättre när det var statligt "monopol". Posten för en tynade tillvaro sedan det blev "avreglerat". Nu senast vill de dela ut post, efter behov? Man får post lite ibland, sådär. Brevbäraren kommer inte varje dag. Han kommer, kanske, när det samlat sig en lagom hög. Och så vill de höja brevportot. Anledningen tycker jag är lite småkul; ePost och SMS konkurrerar så det skickas inte så mycket brev. Tror de verkligen på fullaste allvar att fler skulle skicka brev om de ökade portot? Hallå! Och så detta eviga tjat om systembolaget.
Kan inte folk fatta att ökar mängden alkohol så ökar skador och
missbruk. Det borde ju till och med en moderat fatta, eller? Givetvis
ska Sverige behålla sitt alkoholmonopol via våra systembolag. Vi ska
också fortsätta att ha hög beskattning. Nu är de ju på gång och vill avreglera
Apoteken och läkemedlen. Ut i butikerna med det. Gör det mera
lättillgängligt. Varför det? För att det blir bättre för oss som
behöver läkemedel, knappast? Läkemedelsindustrin skulle gå i spinn och
verkligen kunna börja tjäna storkovan, vilket de i och för sig redan
gör. Tänk att i en stad få leverera till 15 försäljningsställen i
ställer för till 2? Läkemedelföretagens lobbyister har stora ekonomiska
intressen bakom sig. Det har alkoholindustrin också. Vi ska inte heller
glömma drogliberalerna. Och då tar vi med vapenindustrin också. Massor
med pengar. 60 000 SKR / sekund omsätter var och en av dessa
"industrier", Alltså; Alkoholindustrin, Läkemedelsindustrin,
Narkotikaindustrin och Vapenindustrin, var och en för sig. Ni fattar ju
vilka starka ekonomiska intressen som ligger bakom. Och att
lobbyisterna backas upp ordentligt. Nä, statligt monopol är ett samhälleligt skydd. Ett statligt monopol ägs dessutom gemensamt av en stats innevånare. Ett privat monopol kan ägas av en enda person. Jag föredrar att vi gemensamt äger monopolet och att det regleras via demokratiska värderingar. |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Tyck till,
du också! Skicka ePost!
|
Överst på sidan | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Sverige | Sverige är ett bra land, ett
välfärdsland. Vi har en internationellt sett bra position och stabil
ekonomi. Vi är inte direkt engagerade i något krig. Sverige har ofta
rollen av internationell medlare. Det är relativt tryggt att bo här. Folk bär inte omkring med vapen hur som helst. Vi har en representativ demokrati, vilket innebär att vi väljer företrädare som vi vill ska representera vår åsikt och/eller värdering. Sverige har yttrande och åsiktsfrihet. Vi har allemansrätt, vilket innebär att vi kan röra oss fritt med respekt. Vi har allmän rösträtt. Jag gillar också att Sverige är "öppet", och med det menar jag att jag inte gillar motsatsen, länder som stänger sina gränser. Vädret i Sverige kan ju vara lite jobbigt ibland. Dels är årstidsväxlingarna fantastiska att få uppleva men jag önskar att vår-sommar vore den längsta perioden. Nu är det ju höst-vinter som är den längre. Ett första utkast som säkerligen kommer att revideras ett flertal gånger! [2005-09-11] |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Tyck till,
du också! Skicka ePost!
|
Överst på sidan | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Politik | Min hustru uttrycker detta
mycket klargörande.
"Politik är sättet att fördela pengar." Det är lätt gjort att kollras bort av politikers debatter och diskussioner om olika värden och saker och tings viktighet samt prioriteringar. Det handlar om pengar och därmed makt. |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Tyck till,
du också! Skicka ePost!
|
Överst på sidan | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Idag är det svårt att ta
ställning politiskt efter politiska ideologier. Socialdemokraterna och
Vänstern har ju lämnat sina ideologier - sviker. Kanske nya Fi, fast de
har egentligen bara en punkt i sin ideologi – män är dumma.
Kristdemokraterna ideologi är ganska stark - konservativ. Folkpartiet
förändrar sig ständigt och skapar mest förvirring i de egna leden.
Centern var ju gamla Bondepartiet, vad är de idag? Miljöpartiet är väl
relativt tydlig i sin ideologi – värna om miljön. Sverigedemokraterna
har för mig en tydlig ideologi och för alla andra också utom för de
själva, de förnekar ofta sina egna grundidéer, märkligt parti?
Moderaterna pratar inte så mycket ideologi men de är hyfsat tydliga i
vad de tycker – Mera Pengar! Och deras ”nymjuka fasad” kommer ju att
spricka när det väl kommer till kritan.
Vad tycker då jag? Var står jag? Vi gör en tabell!
**Inte egentliga partier. Men har relativt intressanta idéer. ***Egentligen skulle jag vilja vara minst 60% socialdemokrat men nu har de ingen socialism längre, den är ”utspridd”. Det är därför min politiska ”karta” ser ut som den gör. Det ”fattas” 20%? Det beror säkerligen på den osäkerhet de politiska parterna utstrålar vad avser en ideologi. Den osäkerheten skapar givetvis en osäkerhet hos mig. Så tror jag det är för alla. Ideologi:
Se där då blev det 100%! Tänk vad ”lite tydlighet” kan ge(?). [2005-08-26] |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Tyck till,
du också! Skicka ePost!
|
Överst på sidan | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Nu ska jag hänge mig åt
generaliseringar som statsvetare tror att de har ”tabbe” på. Jag tänker
orera lite om vad jag tror ligger bakom att arbetarklassen svek/sviker
socialismen. Jag generaliserar med följande begrepp: ”UTVECKLINGEN” och ”INDIVIDUALISMEN”. I NU-tidens begynnelse var det arbetarförtryck. Arbetarklassen reste sig och enade de stod och reformer kom. Industrialismen ”tog fart” i hela välfärdsvärlden. ”Krafter” restes och enades om att denna utveckling inte allena var en mans verk. Det var samlade folks verk. Kakan skulle delas rättvist. Det jag kan förstå, så var inte detta en helt felaktig väg. Den ökade välfärden manade arbetarna till att fortsätta sina ansträngningar. Egnahem och lägenheter byggdes i massor. Arbetarklassen kunde välförtjänt bo i egna hus och egna lägenheter. Förhållandena förbättrades. Fler reformer. Gränsen mellan tjänstemän och arbetare ”suddades” ut mer och mer. I alla fall på fritiden. Arbetare och tjänstemän bodde grannar. Men cheferna, direktörerna och bolagsägarna ville inte beblanda sig med kreti och pleti. Det upplevdes olustigt att ”sänka sig så lågt”. Där blev boendet mer ”ståndsmässigt”. Vi är nu i ett läge där socialismen har klart svårt för att hävda några gigantiska orättvisor. Vad händer då? Jo då svänger t.ex. socialdemokratin lite in mot mitten och blir mer ett tjänstemannaparti för de ”upptäcker” att de håller på att förlora röster till både folkpartiet och centern. Och arbetarna som nu bor i egna hyreslägenheter, bostadsrätter och egnahem samt villor och har egen bil känner sig inte hemma i socialismen längre. De tycker till och med att; betalar vi egentligen inte för mycket i skatt? Och där någonstans utvecklas folket från att vara socialister till sociala individualister, liberalismen vädrar morgonluft. Bäst att tänka på sin egen välfärd och skita i de andra. Den grå politiken skapas. Alla parter/partier ser att de har tillgång till potentiella väljare. I ”mitten”. Men det går trögt. Och det går långsamt. Och det sker nästan omärkligt men på något sätt, lyckas av för mig obegripliga ”krafter”, att montera ned det Svenska trygghetssystemet och via det skapa en era med ”offentligt förfall”. Där det i område efter område ”bevisas” att det individuella privata initiativet är bättre för Sverige (folket) än det offentliga. Det offentliga blir till något ont. Begreppet ”tärande sektor” börjar dyka upp och motsatsen den ”närande sektorn”. Och ”gråsossarna” och alla ”mittenfolk” köper det här! Med hull och hår. Nu är det INDIVIDUALISMEN som gäller. Kollektivet är något fult. Ensam är stark. Tänk på dig själv, för ingen annan tänker på dig. Sedan kommer nästa lysande grepp. Kapitalismen görs rumsren och döps om till ”marknaden”. Och vi får lära oss ”marknadens spelregler” och att det ska diskuteras med ”marknadens parter”. ALLA ska ha egen dator! Allt är fint och en massa lull-lull och timotej! Då går vi med i EU! Men innan vi gör det måste vi uppfylla konvergenskraven och ett av dem är att våra offentliga utgifter inte får överstiga 2% av bruttonationalprodukten (BNP). Usch! Vad göra då? För vi hade vid det tillfället en offentlig utgift som var nära 4% av BNP. Jodå, då tar man fram både kniv, yxa och osthyvel. För med i EU det ska vi. Där finns framtiden – och marknaden. Och då ska inte en ”tärande sektor” få stå i vägen. Och det är socialdemokraterna som håller hårdast i redskapsskaften? Nu är vi ett läge där ”folk” vill ha högre löner, ökad välfärd, sänkta skatter, fortsatt högkvalitativ offentlig omsorg (även om den bantats ned med ca 50%, vi kom ju med i EU). Det jag tycker är fantastiskt är att den offentliga sjukvården, specifikt, förbättras under den här perioden. Trots alla resursminskningar. Det enda som märks är att kommunikationen specialiteterna emellan haltar. Och det får till följd att den grundläggande omsorgen får stryka på foten, men den upprätthålls av sjuksköterskor med omvårdnadsprofession. Det satsas i stället på ännu mer specialisering. Det kan vara en möjlig förklaring till att det faktiskt är bättre inom vissa sjukvårdsområden. Men det som fått betalats är ett ÖKAT gap mellan primärvård och regionvård. Det inte ”bara” bildas köer, det är dessutom svårt att komma in i en kö över huvudet taget! Nu är ju folk lite lömska på den här ”försämringen”, "de"(politikerna) börjar t.o.m. att hugga i försvaret, så då gäller det att protestera och det görs genom att rösta nej till EMU (Europeiska Monetära Unionen) vilket som en bisak hade inneburit att vi skulle få gemensam valuta (EURON). Men det var inte bisaken EURON, folk röstade nej till, det var rädslan över att förlora den ekonomiska makten. Att få det ännu ”sämre”. Märkligt? Den ekonomiska makten var/är ju redan förlorad till marknaden. Jag är väl trög, men jag börjar nu fatta vad statsvetaren SBL menar med folkhemmet och narcissismen. Fast det känns som om narcissism är fel begrepp. Folk är mer i klorna på UTVECKLINGEN. Om nu politiken är åt helvete fel - vad gör vi då? [2005-sep-12] |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Tyck till,
du också! Skicka ePost!
|
Överst på sidan | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Det är något som legat och
gnagt i bakhuvudet i ett par dagar nu. Och det har att göra med den
diskussion om den Svenska Alkoholpolitiken jag var engagerad i en liten
”sväng”. Den alkoholliberala ”sidan” återkom med att det bara är att vika sig för vad majoriteten tycker för vi i Sverige lever ju i en demokrati. Och det är ju sant, att vi lever i en demokrati. Men är det verkligen så att det alltid är majoriteten som får rätt? Och vad menas egentligen med majoritet? Jag tänker så här: Vi, folket, röstar ju med jämna mellanrum. Vi röstar på ett politiskt parti i respektive kommunal-, landsting- och riksdagsval och nu den 18:e i kyrkovalet i ett liknade upplägg. Vi kan också markera om vi vill att en speciell person ska ges mer uppmärksamhet än t.ex. förstanamnet på en lista. En variant av personval. Strykningar är inte längre ”tillåtna”? Tanken är ju att de folkvalda politikerna ska föra sina respektive röstares vilja vidare till det politiska ”bordet” och där ”kämpa” för ”vår” sak. Nu är det ju inte så. Utan vi röstar ju på någon snubbe eller gumma som vi tror tycker åtminstone ungefär som ”jag”. Detta har bl.a. fått som effekt att den partipolitiska ideologin har ”försvunnit”. Vi röstar mer på ”sakfrågor”. Partigränserna är utsuddade. Och allt blir mer individualistiskt. Vad gör politikerna då? Jo de samlas i grupperingar och kommer överens om ett antal slagkraftiga ”sakfrågor” som de lurat ut att folket vill ha och så kommer de, folket, att rösta så. Det betyder ju t.ex. att politiken kan välja bort sådant som är ”jobbigt” och erbjuda väljarna ett urval av frågor som ”passar”. De manipulerar folket till att rösta på det ”de” vill. Är det en demokrati som bygger på vad en majoritet av vad folket vill? [2005-sep-1] |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Tyck till,
du också! Skicka ePost!
|
Överst på sidan | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| EU (Europeiska Unionen) | EU tycker jag egentligen är
fin och bra tanke. Att sammanföra flera länder och därmed bättre kunna
utbyta kunskaper och erfarenheter. Minska misstänksamhet. Öka
förtroligheten. Mer "vi". Tänk om det därmed kunde bli slut på
främlingsfientligheten.
Men är det därför vi går med i EU? Nej det
är det inte. Det har först och främst ekonomiska intressen. "Marknaden" vill slippa tullar och
valutaomvandlingar. De ser också en möjlighet att kunna utnyttja den
billigaste arbetskraften. Personligen anser jag att det största hotet för världsfreden är USA. Det är ju inte kloka! EMU då? Europeiska Monetära Unionen som vi folkomröstade åt. Ville inte alla ha EURO'n? Va konstigt? Tyckte politiken. Det som gör mig orolig är den sociala offentliga nedrustningen som krävs för att Sverige ska få gå med i EMU. De s.k. konvergenskraven. Ett av dessa krav innebär att Sveriges offentliga utgifter inte får vara större än 2% av BNP (BruttoNationalProdukten). När Sverige anmälde sitt intresse var våra offentliga utgifter 4%. Vad gör politiken då? Vad är viktigast? Vår världskända fina offentlighet eller EMU? Ja eftersom EMU innebär en större lekstuga så blir det givetvis EMU som Sverige ska gå med i. Och då innebär det att Sverige måste minska de offentliga utgifterna med 50%! Från 4% av BNP till 2% av BNP. Där har ni förklaringen till den offentliga sociala nedrustningen. Det är alltså inte så att det fattas pengar. Märk väl! Det fattas inte pengar. Utan det handlar om vad politiken vill att de ska användas till. Går vi med i EMU ska också arbetslösheten ligga stabilt på en viss procent. Smaka på det. Man säger inte att arbetslösheten ska bort. Man säger att den ska finnas kvar och dessutom på en "viss procent". Varför det? Jo, det finns en ekonomisk myt, kanske sann, om att det är bra för företagande (marknaden) om det finns en viss arbetslöshet. Tar man bort arbetslösheten så försvinner arbetsgivarnas viktigaste instrument mot att förhindra löneökningar. Finns det arbetslösa så kan ALLTID arbetsgivaren hota med just det tillståndet. Det finns också ett annat formulerat hot med att gå med i EMU och det skulle vara att vi förlorar vår nationella ekonomiska makt. Jag anser att det har ingen betydelse, den har vi förlorat ändå. Jag tycker vårt EU mer och mer tenderar att likna USA. Är det det man vill? Är det bra? USA har en av världens största fattigdom! En enorm främlingsfientlighet. En trångsynthet som saknar motstycke. Det är ett eländigt land. EL-transportsystemet håller på att kollapsa. Vägunderhåll likaså. USA är fasadernas mästare och dubbelmoralens mecka. Är det så vi vill ha det? Inte jag! Jag vill inte! Jag tycket EUROPA va bra. Ett EUROPA med samarbetsavtal, transportavtal, handelsavtal. Jag tycket det fungerade utmärkt! Jag tycker bara vi får en massa elände nu. Ökad "invandring" av djursjukdomar. Ökad införsel av narkotika och alkohol. Vad är det egentligen som blivit bättre? Vad är det egentligen som ska bli bättre? |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Tyck till,
du också! Skicka ePost!
|
Överst på sidan | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Flyktingar | ”Gömd utan hopp”
var rubriken på första sidan, i ttela 2005-sep-20. Och
jag känner och förfäras och mår dåligt av hur illa insatt jag är i den
här problematiken. Jag kan omöjligt veta något om alla dessa människors
bakgrund och skäl till av vilken anledning de sökt sig till Sverige och
sökt uppehållstillstånd. Många flera gånger. Jag vet inte hur det
upplevs att tvingas gömma sig i ett land som egentligen INTE är ett
hot? Utan man gömmer sig för att man är rädd för ”de andra länderna”.
Eller för det land man flydde från. Jag kan inte göra bedömningen om mina medmänniskor gör rätt som föregriper svensk lag och medvetet gömmer flyktingar. Men jag har en del frågor där jag inte är riktigt säker på svaren. Fråga: Om jag som flykting söker uppehållstillstånd i ett land och inte får det, vad är det då som driver mig att stanna kvar i det land som ratat mig? Utöver landet jag flydde från? Svar: (Jag försöker resonera mig fram): Jag tror att det kan vara så att många redan ”vandrat runt” till alla länder som är möjliga flyktingmottagare, alla länder är ju inte det. Och då är Sverige sista utposten. Och det enda återstående alternativet är det s.k. ursprungslandet, det otänkbara alternativet. Fråga: Man kan ju få uppehållstillstånd i Sverige på två sätt, tror jag. Jag kan söka som flykting och ange skäl för det (och hoppas på det bästa). Och jag kan söka som invandrare. Vad krävs i Sverige idag för att få invandra? Svar: På migrationsverkets hemsida kan jag läsa att, i princip, får du uppehållstillstånd i Sverige om du innan du kommer hit har ordnat med arbete och arbetstillstånd. Det borde ju vara ganska kört, eller hur? Om man nu inte har en mycket specialiserad kompetens eller som det står på migrationsverkets hemsida. Äldrebomen, i Sverige, kan kräva en ökad arbetskraftsinvandring. Så, tillbaka till flyktingen. Fråga: Vad är det för skäl som inte godkänns? Svar: Om jag förstår migrationsverkets information rätt (jag rekommenderar ett besök på deras hemsida och där studera ’Frågor och svar’) så är det mer situationen och omständigheterna i samband med ”flykten” som har ett större avgörande, än skälen. Jag väljer att bibehålla min tillit till migrationsverkets profession och brister den då anser jag att kompetensen och rutiner måste förbättras. Jag vill också sända en tanke till alla de som ger sitt medmänskliga stöd till alla de människor som lever i ovisshet. [2005-sep-20] |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Tyck till,
du också! Skicka ePost!
|
Överst på sidan | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Försäkringsbolagen | Ni ska veta det att
försäkringsbolagens handläggare och konsulterande läkare gör
vetenskapliga samband som inte är upptäckta i verkligheten. I sin
praktik kan sedan samma läkare arbeta i motsatt vetenskaplig
inriktning. Här är det verkligen PENGAR som styr! Ett tipps; till er som är friska och går till läkare och annan vårdgivare, be att få läsa vad som skrivs. Det kan vändas emot er i en framtid! För mig är det kört, att teckna privat sjukförsäkring, är man opererad i nacken så finns det inte ett försäkringsbolag som vill ta i en med tång ens. Det enda de erbjuder, i så fall, är olycksfallsförsäkringar. 1999 tecknade jag en ”inkomstbortfallsförsäkring” i händelse av långtidssjukskrivning, av Folksam. Tyvärr blev jag ju sedan långtidssjukskriven. Det kändes då skönt att ha tecknat den där försäkringen och givetvis anmälde jag att jag ville ”ta ut den”. Då blev jag anklagad för försäkringsbedrägeri! Och att jag fart med osanning! I samtalet med försäkringssäljaren frågade jag specifikt om en, då inom aktuell femårsperiod, ”golfarmbåge” som jag sökt för och fått behandlig mot och nu var bra. Jag fick då svaret att ”Det är ju ingen riktig ’sjukdom’, så det behöver du inte bry dig om. Kryssa du i att du inte varit sjuk tidigare.” Och så gjorde jag. Det visade sig senare att försäkringsbolaget Folksam såg ett vetenskapligt (odokumenterat icke verifierat) samband mellan mitt diskbråck (det var det som då gällde) och den ”gamla” golfarmbågen. Och eftersom jag ”ljugit” och att det då fanns ett ”samband” så beslutades att jag inte skulle få ut något på försäkringen. Punk slut! Går inte att överklaga, etc. Jag har aldrig före det eller senare känt mig så kränkt. Akta Er för försäkringsbolag – ”De bara luras, bara, bara luras och luras om igen!” [2005-sep-19] |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Tyck till,
du också! Skicka ePost!
|
Överst på sidan | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Psykiatri | Läran om det sjuka psyket. Psykologi är läran om det friska psyket. | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Tyck till,
du också! Skicka ePost!
|
Överst på sidan | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| De händande i vår vardag som
kan vara tecken på någon form av psykologisk störning och dess
"behandling".
Psykiatriska sjukdomar typ Schizofreni, andra psykotiska tillstånd samt Borderline räknar jag inte in i begreppet "vardagspsykiatri". |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Tyck till,
du också! Skicka ePost!
|
Överst på sidan | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Själv – kan
själv! ”- Det handlar inte om att man går ut i livet och anklagar någon stackars gammal mamma eller pappa, utan det är de inre bilderna, som behöver förändras.!” Citat ur en lång artikel i ttela lördag 22 oktober 2005, sid. 42. Det är Marta Cullberg Weston, psykolog och psykoterapeut som i en artikel, av Ann-Cathrine Johnsson/TT Spektra, med rubriken ”Självkänsla styr våra liv” (Kan inte lägga ut hela artikeln p.g.a. upphovsrättsliga regler. Artikeln ”ägs” av TT Spektra) på ett mycket bra sätt försöker förklara svåra livsproblem på ett enkelt sätt. Läs mer om Marta Cullberg Weston på www.enigma.se/cullbergweston. Jag tog till mig artikeln och citatet ovan av den anledningen att jag i min gärning som psykiatrisjuksköterska och vårdlärare i psykiatri många gånger stött på just detta med att patienter ”anklagar” sina föräldrar samt att psykologer (och vård) många gånger hjälpt till att förstärka just denna företeelse – det onda sitter i barndomen – det är där felen begicks. Vilket skapar följande föreställning hos den ”sjuke”; Du är egentligen oskyldig. Det är ”andra” som har gjort fel – föräldrarna. Och så börjar jakten på de ”onda” föräldrarna. Cullberg Weston har fler klargörande, bl.a. följande: ”Generellt är ett problem som var stort för ett barn, relativt litet för en vuxen människa när det väl kommer upp till ytan. Därför kan det avfärdas ganska lätt när man väl konfronterar det.” Nu ska jag försöka mig på att ge en förenkling av detta med; Självförtroende, självkänsla och självbilder. Problem uppstår ju när vi har negativa självbilder, dålig självkänsla och dåligt självförtroende. Självbilderna bygger upp vår självkänsla som ligger till grund för vårt självförtroende. Vårt beteende styrs mycket av vårt självförtroende. Och beroende på hur vi beter oss, får vi, skapar vi, positiva eller negativa självbilder. Vi får alltså ett cirkelbeteende eller ett s.k. spiralbeteende. Och dessa kan vara i ”stady state” (cirkel) eller negativa eller positiva utvecklingar (spiral). Det är när jag befinner mig i en negativ spiral som det kan vara idé att arbeta med sig själv. Och då börjar man med den negativa självbilden. Hur vet jag att jag har en negativ självbild? Du har sannolikt ett dåligt självförtroende, Vilket gör att du inte ”vågar” eller inte tror dig kunna göra si eller så. Detta skapar ständigt nya negativa självbilder som ger dålig självkänsla och som då givetvis ytterligare spär på det dåliga självförtroendet. Om du nu inte ”stannar upp”. Du försätter dig inte i utmanande situationer, Du hittar inte på nya saker etc. Du lever på ett sådant sätt så att du inte skapar nya negativa självbilder (anpassning). Det skapar, givetvis, på sikt en känsla av trygghet. Du kan då säga: Jag är trygg. Och troligtvis kan du då också säga att jag är en bra självkänsla men ett dåligt självförtroende. Det funkar bara så länge det inte ”händer något”. Cullberg Weston avslutar i artikeln med en metod att komma åt sina negativa självbilder: ”En väldigt enkel metod, som man kan göra på egen hand för att stärka sin självkänsla, är att varje kväll innan man går och lägger sig, gå igenom dagen och titta på vad man gjort som är bra. - Då kan man som en inre bild använda sig av någon, som man tycker väldigt mycket om och som man vet inte ljuger.” Du själv, uppfattar jag den sista frasen. Det finns en annan väldigt enkel metod att komma åt sina negativa självbilder och sin dåliga självkänsla. Och då till slut få ökat självförtroende. Mitt tipps: Skriv ner en berättelse, om dig själv, hur du ser på dig själv. Dina ”bilder”, självbilder. Vad du tror det beror på att du har dåligt självförtroende, taskig självkänsla t.ex. När du skrivit klart, lägger det och sidan. Nästa dag läser du igenom vad du skrev. Det kan vara så att du då upptäcker att detta stämmer ju inte eller att du då kommer på nya saker, som du missat. Skriv då om alltihopa, med den gamla texten som mall. När du är klar. River du sönder den gamla och slänger den. Den nya lägger du åt sidan. Nästa dag, eller några dagar senare upprepar du det hela. Håll på så tills du känner att: ”Nu stämmer det. Så här är det!” När du kommit så långt river du sönder den och slänger texten. Då är nämligen ”bearbetningen” av dina negativa självbilder och din eventuellt dåliga självkänsla klar. Jag vill rekommendera att du håller dessa texter för dig själv. Annars riskerar du att ”ljuga för dig själv”. Det är därför du ska förstöra texterna efter var gång och den sista. Du behöver då inte vara ”rädd”. Du kan vara totalt ohämmat ärlig. Bara det är faktiskt väldigt skönt. [2005-10-23] |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Tyck till,
du också! Skicka ePost!
|
Överst på sidan | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Sömnsvårigheter? Tips: |
[2005-10-24] |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Tyck till,
du också! Skicka ePost!
|
Överst på sidan | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Religion | Religion är svårt. Jag vill
förhålla mig till detta med respekt. För mig är religion något som för
människor samman. Det är något bra. För mig är Gud god, om han finns.
Jag kan inte förlika mig med den fanatiske, oavsett om den personen är religiös eller inte. Men det stör mig än mer om den religiöse personen är religiös på ett fanatiskt sätt. Egentligen förstår jag inte riktigt det där med missionerandet. Om nu Gud är allsmäktig och finns överallt så borde ju missionerandet inte behövas? Eller? Men att det kan behövas personer som förkunnar "Guds ord", talar om vad som är "rätt" eller "fel" det kan jag förstå. För en del människor behöver höra det "rätta" hur många gånger som helst. Det "rätta" för mig är det som är gott, vänligt och snällt. Så fort det blir fördömande och tar karaktären av hot då definierar jag det som orätt. Det kan aldrig vara rätt att en präst står i en Svensk kyrka och pratar till söndagsskolebarn om vilka hemska straff Gud kan komma med om de lever "fel"? Prästen ska givetvis stå och tala om vad som är rätt. Inget annat. Om nu en präst tvunget ska stå och mässa om det som är fel så ska det handla om brott mot människa, djur och natur. Och hur man då ska bete sig för att vända ont till gott. Då är det en bra präst. Den präst som skrämmer med Guds straff och att djävulen finns och kan komma och ta en. Det är en dålig präst. Det är inte en präst som är Guds ställföreträdare på jorden. Det är en präst som INTE borde få kalla sig präst. Tycker jag. Sedan begriper jag mig inte på den del av Svenska kyrkan som inte kan förlika sig med kvinnliga präster. Vad är det för tokar? Jag förstår inte de som fördömer homosexualitet heller. Vad är de rädda för? Gud är god. Gud är allsmäktig. Gud förlåter. Så, vadå? För mig är inte Gud en person, en mänsklig gestallt. Gud är varken man eller kvinna. Gud är inte fysisk. Gud är en god kraft som förenar det goda hos människor och gör den enskilde starkare. Jag kan inte för mitt liv förstå att det finns religioner som är i krig med varandra för att de tolkar "Guds ord" olika? Vad är det för galenskap! För mig är Bibeln en samling berättelser nedtecknade, av människor, för att sprida någon form av upplevda klokheter. Jag kan inte hitta belägg någonstans för att Gud vill att människan ska döda. I min värld vill Gud tvärtom. Läs Guds 10 budord. Räcker inte det? Jag är själv inte troende men jag inser att det finns massor med människor som tror, på Gud, och då är det väl självklart att de ska få göra det. Respekt! |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Tyck till,
du också! Skicka ePost!
|
Överst på sidan | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Mellanöstern |
Var egentligen huvudfrågan.
Det föddes dock en hel del följdfrågor som t.ex. Vad är Palestina och
Israel? Var kom Judendomen ifrån? Vilken betydelse har/hade
Kristendomen och Islam? Vad grundar sig ”bråket” i egentligen? Flera av frågorna ovan har jag inget svar på men jag redogör för det jag kunnat få reda på, så som jag uppfattat det. Fakta är att orosområdet det handlar om består mer eller mindre av hela eller delar av länderna; Syrien, Irak, Libanon, Israel med det ockuperade Palestina (Gazaremsan och Västbanken), Jordanien och Egypten. Och det har varit emellanåt omänskligt oroligt i nu över 3000 år! Studerar man den Bibliska historien, både den Judiska (Tanach) och den Kristna (Gamla Testamentet) så börjar det hela med att Moses får Guds order om att föra Guds barn (Judarna) till Jerusalem och det förlovade landet Kanaan (Palestina). I första hand för att rädda Judarna från det Egyptiska slaveriet. Detta sker ca 1200 fKr. Nu är det ju lite svårt detta med Bibliska historien. Ska man tro på den eller inte? Jag resonerar så här; för att få en förståelse för det som utspelas i Mellanöstern idag så måste jag utgå från den Bibliska historien. Sann eller legend är i sammanhanget mindre betydelsefullt. Det har avgörande betydelse för folken som bebor Mellanöstern. De som är Kristna, Judiska och Islamister. Min första slutsats är att det är ett Religionskrig. Tro står mot tro. Även om det är samma Gud. Och det är Jerusalem som är en slags ”kärna”. Och att det är Israel som är det ockuperande landet. Ca 1000 fKr invaderar Judarna dåvarande Palestina som då bebos av Filistéer (arabiska sjömän). När Kung Salomon dör, 922 fKr, delas riket upp i två delar norra (Israel) och södra (Juda). Israel erövras 722 fKr och Juda 587 fKr. Därpå följer en massa återerövringar och erövringar av området. Fyra viktiga religiösa händelser utkristalliseras under perioden 1000 fKr – ca 135 eKr.
På 1600-talet ”erkänns” Judendomen som en Gudstro av Kristendomen. Före det ansåg Kristna att Judarna var djävulens anhang. På 1800-talet ”svänger” det dock igen och den Kristna förföljelsen av Judarna tar ny fart. 1948 staten Israel återuppstår. 1988 utropas den Palestinska staten av PLO och erkänns av vissa länder. Nuvarande Palestina består av Gazaremsan och Västbanken. Det historiska Palestina, 100 eKr, ansågs bestå av; Syrien, Israel (inklusive ockuperade områden), delar av Libanon samt delar av Irak (Mesopotamien). Nuläget är att Gazaremsan och Västbanken är ockuperat område, av Israel. Idag (2004) befolkas Israel av ca 76% Judar och 20% Araber (inklusive Kristna och Druser). I Gazaremsan finns vissa skyddade, av Israel, områden där ”bosättare” har tillåtits bo och leva. Dessa ”bosättare” är Israeliska Judar. Nu i augusti 2005 har Israel ”gått med på” att avhysa dessa Judiska Israeliska bosättningar från Palestinsk område, i Gazaremsan. Och så mitt alldeles egna personliga tyckande; nog tycker jag att Palestina har rätt och att Israel och Judarna får backa. Huvudsakliga källor: Judendomen Antisemitismen Uttåget ur Egypten Wikipedia Palestinagrupperna |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Tyck till,
du också! Skicka ePost!
|
Överst på sidan | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Islam och fundamentalister,
skriver Lisbeth Lindeborg, Statsvetare verksam i Tyskland om i DN den
13 augusti 2005. Hon gör det under debattrubriken: "Militant islamism
utgör den tredje totalitarismen". Jag kan inget om islam och jag har
inte en susning om det som hon skriver om. Det enda jag begriper är att
det kan handla om någon form av religiös fanatism. Men jag tycker nog
att debattförfattarinnan verkar vara minst lika fanatisk? En som verkar
begripa detta bättre än mig är Jan Guillou. På sidan 26 i söndagens
(den 21 augusti) Aftonbladet bemöter han denna debattartikel. Efter att
först ha läst JG's analys och vinkling och sedan aktuell debattartikel
begriper jag lite mer. Men jag begriper inget mer om islam eller så
värts mycket om någon annan religion för den delen heller. Men jag
förstår JG's "poäng" och håller med om att LL inte verkar vara riktigt
frisk. Samt att det är skamligt att ingen har reagerat på texten. Jag
kan ju skylla ifrån mig med att jag vanligtvis inte läser DN.
Det jag begriper är att samtliga religioner har ett inslag av att vilja ta "världsherravälde". Samtliga religioner missionerar och har som mål att "omvända" människor som inte har den "rätta tron". Detta är en av de grundläggande anledningarna till att jag inte tror på någon religion. Alla religioner har inslag av fanatism. Överallt hittar vi "vilsna" människor som "ser ljuset" och "hittar rätt" och kan inte för sitt liv begripa av vilken anledning andra inte vill samma sak. De ställer sig helt oförstående till detta. De ställer sig frågan: "Hur kan man förneka gud?" Det är nog i det skeendet eller i samband med det som tankar om djävulen eller något "ont" kommer fram som måste vara förklaringen till att alla inte vill tro, samma som de. Och det "onda" eller djävulen har man ju rätt att "mota bort". Ja man har till och med rätt att döda i guds namn om det är så att det "onda" är inblandat. Och att död kan "rena". Det står så i den "heliga skriften"? Och alla religioner har en "helig skrift". Vilka samtliga ska vara "guds ord". Och, om jag förstått det hela rätt, ofta är väldigt motsägelsefulla, vid en jämförelse? Så, väldigt förenklat, kan jag se att fanatiker, fundamentalister utvecklas eller "gror" utifrån vad de "tolkar" som rätt. De "rättfärdigar" sina handlingar. Jag vill nog gå så långt att de personer som utvecklar en fördömande gudstro, en gudstro som innehåller inslag av hot, är mer eller mindre psykiskt sjuka. Väldigt vilsna i själen åtminstone. Kristendomen med sin katolicism (Romersk-katolska kyrkan) och sin protestantism samt judendomen och islam är samtliga exempel på religioner som har mycket blod på sina händer, både idag och i historien. Och dödandet har fundamentalisterna, fanatikerna stått för och kommer sannolikt fortsätta att göra det. Hur stoppar man det? [2005-08-22] |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Tyck till,
du också! Skicka ePost!
|
Överst på sidan | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Är begrepp som snurrat runt
i skallen på mig ett tag. Främst beror det på att jag var inbegripen i
en debatt om spritskatten (för ett tag sedan) och min ”motståndare” var
envis som en åsna och framhärdade att när nu en majoritet vill ha sänkt
spritskatt och det råder demokrati i Sverige då måste det ju bli så som
majoriteten vill annars är det ju inte demokrati. En argumentation som jag hade svårt att gå emot. Med annat än att: ”Bara för att en majoritet vill ha något måste ju inte det betyda att det är BRA för demokratin Sverige.” Nu har jag tänkt till ytterligare. Och jag utgår från mitt bastubadande. Här är jag ju i minoritet. Betyder det att jag som minoritet har fel? Självklar inte. Det handlar ju om intresse och geografisk begränsning och lust! Men om jag nu skulle börja propagera för att om man jympar och badar bastu, tillsammans med mig, så förlänger man livet. Eller, omvänt, om man inte gör det så förkortar man sitt liv, dör i förtid. Och samtidigt skulle jag investera i en gigantisk bastu och dundra på med en ”mega-reklam-kampanj”. Skulle jag få några anhängare då? Jo, jag tror faktiskt det. Även om mitt grundargument är helt osakligt så skulle vi bli fler. Och till slut skulle mängden anslutna människor bevisa att min första ”tagen-i-luften-påstående” var sann. Och då endast i egenskap att bastarna skulle vara så många. Och ju fler vi blev ju mer pengar skulle vi kunna samla in och engagera ideella krafter och till slut skulle BASTUBADARNA vara i majoritet. När vi nu kommit så här långt och vi är i majoritet, kan vi då i demokratins och majoritetens namn ”tvinga” alla med i ”bastubadarna” (Bb)? Självklar INTE! Bb är ödmjuka och har för länge sedan insett att det endast är inre övertygelse som leder till sunt bastubadande. Bb inser också att det finns människor som inte tål att basta och som inte klarar att jympa. Det jag vill komma fram till är att i en SANN DEMOKRATI värnar MAJORITETEN om MINORITETERNA. Det är det som ska ligga i demokratins natur. Det kan till och med bli så att majoriteten i en demokrati beslutar att det är minoritetens idé som ska få gälla. I en ”äkta” bokstavlig majoritetsdemokrati skulle vi ha ständiga folkomröstningar om allt. Nu är ju inte det där genomförbart (än?). Så av den anledningen lever vi i en representativ demokrati. Och idag innebär det att vi väljer ett parti som i sin tur har valt ett antal representanter som skrivs på en lista. Genom den röstningen överlåter vi ansvaret för våra åsikter och värderingar till POLITIKEN. Och i Sverige är den parlamentarisk, vilket betyder att politikerna diskuterar sakfrågor eller visioner och sedan röstar våra representanter inom varje fråga, för eller emot. Och flest röster vinner. Ofta förgås också dessa röstningar av att regeringen bjuder in experter, forskare och sakkunniga för att få ett så bra underlag som möjligt för sitt beslut. Som sedan lämnas vidare till riksdagen. Det är väl här det kan bli svårt kan jag förstå. Är det representanten människan (individen med sina egna erfarenheter och upplevelser) som röstar eller är det den representerande politikern (med den partipolitiska ideologin som grund) som röstar? En motsatts till parlamentariska lösningar är våld. Att våra folkvalda politiker slogs fysiskt. Man vinner en fråga genom våld, helt enkelt. (En del slagsmål skulle faktiskt kunna bli riktigt kul, tycker jag som är pacifist (för det mesta)) Nu tycker ju jag att mycket av debatterna i riksdagen är i det närmaste våldsamma. I alla fall på det mentala planet. Det förekommer väldigt mycket personangrepp och ”påhopp”. Det blir så när argumenten tryter, dels sänker man garden, dels börjar man slåss och man slår lågt. [2005-sep-14] |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Tyck till,
du också! Skicka ePost!
|
Överst på sidan | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Besittningsrätt | Konstigt ord egentligen. Det
handlar om vem som har rätt till mark, land. Vem äger egentligen
Sverige? Är det staten eller är det privata markägare?
Givetvis är det en mix. Men när det ställs på sin spets? Jorden. Planeten jorden. Den bebos av mängder av liv. Olika sorters liv. Människan är en av dessa kolbaserade livsformer. Människan har spritt sig över Jorden. Skapat länder och gränser. Människan skapar revir. Det gör även andra djur, skapar revir, för sin överlevnad. Har den moderna människan revir för sin överlevnad? En del har det. Men, ska vi kalla det "rätten att skapa revir", innebär den att vi därmed automatsikt får rätt att förstöra den? Vem beslutar om miljöförstöringen? Vem rättfärdigar den? Vad är det egentligen som ger ett folk rätt att ta naturtillgångar, och tjäna pengar på att det förstör? Tillhör inte naturtillgångarna jorden? Alla folk? Givetvis förstår jag att det är som det är, men det behöver ju för den sakens skull inte vara rätt, eller hur. Det är samma med krig. jag vet att det finns och ibland kan jag förstå varför, men det betyder ju inte att det är rätt, eller hur? Om alla jordens folk delade rättvist på alla jordens naturtillgångar så skulle många krig förlora sin mening. Vad är det för krafter som motverkar det? Vem, vad vill inte detta? Tänk på det. Känn på det. Du vet svaren. Frågan är, hur skapar vi denna globala rättvisa? |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Tyck till,
du också! Skicka ePost!
|
Överst på sidan | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Kön | Sexualitet. Manligt.
Kvinnligt. Jämlikt. Genus. Kuk. Fitta. Knulla. Tänk att något som är så
fint samtidigt kan bli så fult.
Det som ger liv. Den sexuella akten. Ger njutning. Liv ska tillkomma genom njutning. För människan och primaterna och en del andra djurarter är det så. Liv föregås av njutning. Upphetsning. Extas. Sensualism. Erotik. Porr. Det går liksom från vitt till svart. I ett ögonblicks verk sätter sig en annan människa över naturens ordning och våldför sig på en annan människa. Sätter sin egen "njutning" framför den andre. Är det "njutning" när bara en njuter? Nä det tycker jag inte att det är, därav citattecknen. Hur ska vi komma till rätta med genusorättvisorna? Hur ska vi komma tillrätta med våldtäckt? Det är ingen frisk handling att våldta. Att ta någon med våld, mot dennes vilja. Den människa som gör det är sjuk. Hur länge har den varit sjuk? Vilka är symtomen? Går det att bota? Jag tror att det går att bota. Jag tror att vi kan lära oss symtomen. Jag tror att man burit på sjukdomen hela livet. Främsta symtomet är brist på respekt. Det finns också brist på empati, medkänsla. Det handlar också om otrygghet, rädsla. Allt detta byggs upp från det vi är
bebisar. Det är då det börjar. Vi vuxna ser varje dag, bland barn,
dessa signaler; Vad gör vi? Vad gör du? Hur lär man ett
barn medkänsla? Jo visa det, känn med, förstå och visa barnet det. Så förebygger vi. Och här kan vi alla hjälpa till. Alla kan reagera på barn som far illa som inte mår bra. Tecknen finns där och de är tydliga det är BARA att reagera på dem och inte ge sig. Det är barnen som är framtidens investering. Det är barnen som bygger framtidens samhälle. Barnen är allas ansvar! Vad gör vi med de vuxna då? De som redan är skadade. De som vi missade eller rent av struntade i att se. Varje dag i varje situation kan du hjälpa till. Så fort du hör en förnedrande tanke uttryckas så kan du säga emot. Köp inte porr. Surfa inte porr. Sedan tycker jag väldigt personligt att om förövarna fick lite offentlig förnedring så kanske det skulle ha effekt. Av vilken anledning ska deras framtida liv skyddas när de har saboterat ett annat? Visa bilder på dem, i kvällstidningarna, på internet: Så här ser de ut och detta heter de: Dagens förbrytare. Pressen "hänger" ju ut offren så vad skulle den egentliga skillnaden vara? |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Tyck till,
du också! Skicka ePost!
|
Överst på sidan | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|
Kvinnliga fördomar riktade mot
män, är ju liksom högaktuellt just nu. För att ren feminism ska bli
trovärdig måste kvinnliga fördomar ”rensas ut” likväl som manliga
fördomar. Eller så måste bägge könen lära sig att ta dessa fördomar med
en klackspark. Humor! Exempel på kvinnliga fördomar; - En man kan bara göra en sak åt gången. (simultant oförmåga) - Han tänker bara med det han har mellan benen. (snoppen) - Han tänker bara på EN sak! (underförstått SEX) Exempel på manliga fördomar; - En kvinna är bättre lämpad att ta hand om barnen. (eftersom det är hon som föder dem) - Kvinnan ÄR svagare än mannen och då råder naturlagarna. (den starke vinner) - Att kvinnor har lägre lön och finns mest i låglöneyrken har de sig själva att skylla. (att kvinnan är typiskt undfallande) Givetvis finns det massor med fler exempel. Men de ovanstående sex får vara representativa för dem alla. Nu ska vi dissekera dem (fördomarna alltså); En man kan bara göra en sak åt gången. (simultant oförmåga): Simultantförmågan är mer utvecklad hos kvinnor än hos män, beroende på kultur. Bägge könen har alltså förmågan men beroende på kulturella skillnader, t.ex. hur vi i Sverige uppfattar män respektive kvinnor, rollfördelning etc. så utvecklas denna förmåga olika mycket, beroende på kön och i vilken miljö individen befinner sig i. Om en kvinna i ett hem är van vida att ”sköta allt” och utöver det ständigt påpekar för den hon lever ihop med (mannen) att denne bara kan göra en sak i taget. T.ex. ”Du kan väl åtminstone göra det eller detta.” Så infrias dessa förväntningar. Mannen ”ställer upp på” att han endast är kompetent att utföra en sak åt gången, det blir lugnast så. Och att försöka göra flera saker samtidigt är inte alltid en fördel. Vem som gör vad är ofta ett slags revirbildande inom en relation/familj. För att dela på sysslor måste den ena parten ”släppa taget”, vilket innebär att fullständigt lita på att den andre är kompetent. Sker inte detta, då händer heller inget. Alltså en god relation präglas av TILLIT. Han tänker bara med det han har mellan benen. (snoppen): Sant, om vi inbegriper bägge könen. För det gör kvinnan också. Vi utsätts ständigt för hormonbombardemang om att vårt kön kräver omedelbar tillfredställelse. Kvinnan har dock en fördel, hon kan lättare dölja det. Och detta att sex i mångt om mycket styr våra liv är väl utomordentligt sant! Större delen av det vi gör, är ofta substitut (i stället för) för sex. Han tänker bara på EN sak! (underförstått SEX): Sanningen är nog den att män och kvinnor tänker ganska precis lika mycket på sex. Men vi fortsätter diskussionen ovan. Vi ägnar en stor del av vårt liv åt att ”tränga undan” tankarna på sex. Det är ju liksom jobbigt att ”ständigt” ha den där tanken i huvudet. Här är vi olika duktiga på detta. En del har en suverän förmåga att engagera sig i ”vad som helst annat”. Lever du i en relation kan en stor del av ditt liv gå ut på att undertrycka tankar på sex just för att du inte vill visa att du egentligen ofta tänker på sex, att det är liksom en svaghet att visa att man är luststyrd. Lever du inte i en relation tvingas du till att undertrycka dina tankar på sex just för att det inte finns där lika lättillgängligt som i en relation. Det är sällan män och kvinnor lyckas ”synca” sina beteenden och hormonanstormningar. Det är därför av största vikt att man PRATAR SEX MED VARANDRA. En kvinna är bättre lämpad att ta hand om barnen. (eftersom det är hon som föder dem): Denna formulering eller tanke tror jag har sitt ursprung i familjens första tid och är mer ett försvar från mannens sida att slippa relationsångest. Jag ska förklara: Mannen och kvinnan tar det gemensamma beslutet att sätta barn till världen. Kvinnan blir gravid. Under graviditeten tar mannen och kvinnan gemensamma beslut om hur problem ska lösas och närheten är intensiv och man kan i mångt om mycket säga att de bägge väntar barn. Barnet föds. I detta är ofta bägge lika mentalt med och de upplever något helt fantastiskt tillsammans. I en del fall händer det, symbiosen. Den lilla bebisen är de första levnadsmånaderna inte en fristående individ, den är livsavgörande beroende av en som tar hand om den. Symbiosen, bandet mellan två individer som existerar endast på grund av den andre kan under det första halvåret utvecklas och bli så stark så att den andre föräldern blir utanför. En ammande mamma utvecklar, av naturliga skäl, denna symbios oftare. Men det är den person som tillbringar mest tid med barnet under dess första sex levnadsmånader som utvecklar de starkaste banden till barnet. Detta känslomässiga band som skapas mellan föräldern och barnet under den första tiden är stark och givetvis kan denna känsla konkurrera med andra känslor. Det är inte ovanligt med män som utvecklar en svartsjuka gentemot sina barn. En svartsjuka som trängs undan för den är ju så ”onormal” och skapar ångest. Det är då lättare att ”förenkla” verkligheten och då säga att: ”Mamman är bättre lämpad.” Och så tar jag (mannen) hand om de mer grabbiga sakerna. Det här löser man bl.a. via föräldrautbildning och att familjen PRATAR OM KÄRLEK. Kvinnan ÄR svagare än mannen och då råder naturlagarna. (den starke vinner): Generaliserar vi och tittar enbart på fysisk styrka så kan det vara så här, beroende på kultur. I vårt komplicerade samhälle är ju detta inte längre gångbart eftersom det är den samlade kompetensen som avgör en människas framgång. Den man som uttrycker denna fras upplever sig säkerligen vara i underläge i förhållande till en eller flera kvinnor. Han känner sig mentalt hotad. Kvinnor kan också vara snabba att anamma detta som en ”sanning” för att slippa utföra en mängd sysslor. Här gäller det att öka medvetenheten och framhålla varje individs helhet. Utan att göra den ene svagare än den andre kan man utnyttja varje individs specifikt utvecklade egenskaper. Jag är bättre på att öppna syltburkar än min hustru. Jag är också bättre lämpad att dammsuga än min hustru, typisk tung syssla. Min hustru är det ekonomiska geniet i vår relation jag är ekonomiskt handikappad. Men TILLSAMMANS ÄR VI SUVERÄNA! Att kvinnor har lägre lön och finns mest i låglöneyrken har de sig själva att skylla. (att kvinnan är typiskt undfallande): Det här har flera ”bottnar”. En är att flera yrken är uppdelade i ”kvinnliga” och ”manliga”. En annan, ”botten”, är att bägge ”tvingas” arbeta för att försörja ”en” familj är en relativt ny företeelse. Vi har alltså dels ett modernt samhälle som fortfarande talar om kvinno- respektive mansyrken och dels inte har kommit ur den konservativa uppfattningen att det är ”mannen som ska vara familjeförsörjare”. Givetvis är inte kvinnan mer undfallande än mannen. Jag skulle snarare hävda motsatsen. Det är mesarna till karlar som inte intagit sin rätt i familjen utan smiter iväg till jobbet! Och att det finns låglöneyrken och att det fortfarande finns ”typiska” kvinnoyrken och manliga jobb är mer ett utslag av marknadens spelregler. Marknaden gillar att det är så här och vill absolut inte ha någon form av jämställdhet. Det handlar alltså inte i första rummet om manligt eller kvinnligt utan det handlar om att utnyttja tillgänglig arbetskraft. Det är samarbete som löser problem inte motkrafter! [2005-sep-19] |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Tyck till,
du också! Skicka ePost!
|
Överst på sidan | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Börjar faktiskt bli lite trött
på den här rabiata ”Fi”-hysterin. Nu är jag ju inte på plats och kan
inte bilda mig en egen uppfattning. Och kan jag förlita mig på vad
massmedia förmedlar? Är ”antifeminismen” så otroligt stark så det krävs ett feministiskt parti? Som egentligen, på något konstigt vänster motarbetar sin egen feminism? Liza Marklunds CITAT från Expressen: ”jag kommer aldrig att rösta på er, men fortsätt gärna att toka er så att vi andra verkar lite normalare”, säger en del av vad jag också tycker. Det får ett ”löjes skimmer” och förlorar trovärdighet. Och det vinner patriarkatet på! Jag är anhängare av naivismen. Jag är nämligen så naiv så jag anser att vi alla gemensamt kan arbeta för: - att kvinnliga präster anses hur självklart som helst. Jag är så naiv så jag trodde att det var så, eftersom det har funnits kvinnliga präster i en massa år. - lika lön för lika arbete. - att barn fostras i samförstånd mellan bägge föräldrarna och samhället. Och eventuella problem löses efter bästa förmåga. Barn är ingen ”sak” som tillhör ett specifikt kön. Barn ”tillhör” oss alla, barnen är vår framtid och det är vår skyldighet att de ska kunna leva och verka i en trygg framtid. - att ALLT våld stävjas i sin linda genom att vi ALLA reagerar på minsta signal. Då kan vi också komma åt det ”dolda” skamliga och nedvärderande kvinnovåldet, i hemmen. - att GEMENSAMT motarbeta porrindustrin genom att lyfta fram EROTIKEN. - ingen diskrimineras för sin sexuella läggning. - att HELA rättssystemet ses över så att ALLA straffsatser blir mer anpassade till det ALLMÄNNA rättsstänket. Sedan har jag inte funderat färdigt på hur jag skulle vilja att det ser ut i förhållande förövare-offer och då specifikt våldtäckt. Det lutar åt att jag vill mer lägga bevisbördan på förövaren, att denne bevisar att ”samtycke” fanns. Nu är det ju liksom tvärt om. Det är offret som ska bevisa att den inte samtyckte. Sedan måste rättsväsendet se till att skydda oskyldiga. Man eller kvinna ska inte kunna anmäla MIG för våldtäckt bara för att de är sura, förbannade, missledda, taskigt vaggade etc. DET ska i så fall avklaras i FÖRUNDERSÖKNINGEN och aldrig hamna i rättssalen. [2005-sep-12] |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Tyck till,
du också! Skicka ePost!
|
Överst på sidan | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Pedagogik | Jag är ju med Lärarförbundet
(fackföreningen). Har ju en bakgrund som psykiatrilärare (Vårdlärare
med psykiatri som specialitet). Och då får jag regelbundet "Lärarnas tidning". I den diskuteras detta med "behöriga lärare", nr 13. Med det menas att både fackförbund och en majoritet av lärarna tycker att man ska ha lärarutbildning för att få kallas behörig lärare. Och sedan är detta utvidgat till kravet att man ska vara behörig för att få tillsvidareanställning. Först tänker jag att detta är väl självklart och att det säker bara är arbetsgivarnas sätt att slippa betala "behöriga" löner. Jag gnags dock av en annan tanke, som inte utesluter ovanstående, detta med "lärande"? Att en lärare gått en utbildning, lärarhögskolan, är det en garanti för att den personen är en bra lärare? Att den kan det som den utbildat sig till? Kan den "utbildningen" användas som en kvalitetsstämpel? Nej, vill jag hävda. Jag kommer ihåg min egen tid på lärarhögskolan, där jag mesta tiden fick ägna mig åt egna studier och föreläsningarna var rent komiska emellanåt. Kompetensen på lärarhandledarna var tveksam. Vad var det jag lärde mig? Jo det var genom mina självstudier som jag lärde mig mest. Det jag vill komma fram till är att: det jag kan är det JAG lärt mig, på mitt sätt. Och min förmåga att upprätthålla och förvalta den kunskapen. När jag gick på lärarhögskolan efterlyste jag personlighetstester. Jag ville helt enkelt att skolan tidigt skulle pröva om de studerande var lämpliga att bli lärare. Något sådant gjordes inte då och mig veterligen görs det inte idag. Vid ett tillfälle hade vi en föreläsare inne som skulle lära oss "mindmapping". Teori: Man kommer lättare ihåg "grafisk" presentation än text rakt upp och ned. Nu kommer det lite skryt; Eftersom jag är konstnärligt lagd och har en teori om att det inte är så "enkelriktat" detta med inlärningen. Den består av flera samverkande mekanismer. Där en av dem är "upplevelsen". Så gjorde jag mina "mindmapps" lite mer "uppseendeväckande". Det hela resulterade till slut i att jag fick "vandra" runt på högskolan och föreläsa i "mindmapping". Var jag "behörig"? Mer skryt: Jag tillhör (tillhörde) en av de främsta programmerarna, i Sverige, av 3D-program via programmeringsprogrammet Visual Basic och det som kallas DirectX. Jag har inte gått en enda dataskola. Är jag "behörig"? Det jag vill komma fram till är att; "det man kan" och "det man lärt sig" inte nödvändigtvis är bäst när det kommer från en läroanstalt. Den rimliga slutsatsen borde bli att den mest lämplige läraren är den som är mest PERSONLIGT lämpad och bäst kan FÖRMEDLA kunskap och ha FÖRMÅGA att skapa gynnsamma miljöer för INLÄRNING samt kunna ANPASSA inlärningen efter INDIVIDENS(elevens) behov. Jag tycker också vidare att man ska fundera på om skolgången nödvändigtvis måste vara så lång? Vad är den nu, 11 år? 9 år i grundskola och sedan minst 2 år på gymnasiet, eller är det 3 år på gymnasiet?. Något annat leder ingenstans. Det gör oftast inte 11-12 år heller? I de allra flesta fallen krävs minst 3 år på gymnasiet för att studera vidare på någon högskola i minst 3 år till. Först därefter kan man börja fantisera om jobb, om ens då? Om nu det mesta lärandet sker via "inlärning" och då via "egna studier" så borde det räcka att på ett tidigt stadium koncentrera sig att "lära ut den tekniken" och därefter kan unga i sin egen takt presentera "sin" kunskap. Jag vet att den pedagogiken får mer och mer utrymme numer. För visst är det så att en del "lär" fortare och andra behöver längre tid på sig. Och då borde SKOLTIDEN bli mer flexibel och anpassa sig efter individens behov. Att det inte blir så här, vill jag skylla på en konservativ lärarkår. Ja, kanske är en konservativ politik lite inblandat också? Länge leve Pedagogiken (och didaktiken)! [2005-08-19] |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Tyck till,
du också! Skicka ePost!
|
Överst på sidan | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Bloggning | Har läst på lite olika
ställen i lite olika media lite olika vinklingar på det här med
bloggning.
En menade att man kunde dela upp det i kändisbloggare, opinionsbloggare och undergroundbloggare. Och undergroundbloggare var först. En annan ser bloggandet som en slags svenssonsåpa. Folk lämnar ut sitt liv, sin dagbok för allmän beskådan. Antagligen för att få uppmärksamhet. Av vilken anledning bloggar då jag? Främsta anledningen är att jag tycker om uppmärksamhet. Sedan inbillar jag mig eller man kan kanske kalla det att vara självgod, men jag tror att jag har något att förmedla. Något som någon kan ha glädje av. Sedan är det en slags terapi för mig. Och delvis hjälper det till att hålla tankarna borta från mina besvär, förutom då när jag skriver om dem. Så vi får se hur det blir efter operation och rehabilitering. En annan anledning är att jag upptäckt att jag är urusel på att komma ihåg. Och att föra dagbok, har jag funderat på länge. Och att blogga kan ju vara en variant av en dagbok där man väljer hur personlig man vill vara. Och det verkar passa mina behov. Jag ser också en annan viktig funktion och
det är att en del bloggande är en viktig motvikt till medias, tidningar
& TV främst, många gånger oinskränkta makt över vad som ska
presenteras och hur det ska framföras och när. |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Tyck till,
du också! Skicka ePost!
|
Överst på sidan | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Socialism | Jag tänker inte definiera
eller förklara socialismen, det gör Stig-Björn Ljunggren, i sin text
(bok): "ideologier"
alldeles utmärkt så det finns ingen anledning att "tugga om det".
Jag förnekar inte kapitalismen jag kan bara inte se att
den ska ha en så ledande eller styrande roll. Jag är för något som kan
definieras som demokratisk kapitalism. Vilket skulle kunna innebära att
pengarna fördelas mer rättvist. Den ideologi som ligger närmast tanken om en demokratisk kapitalism är socialismen, som jag ser det. Nu är inte jag en förespråkare av en totalitär socialism utan mer att det till övervägande del bör vara ett socialistiskt tänkande som styr fördelningen av Sveriges gemensamma kapital. Jag är alltså för en tillbakagång till ett större statligt inflytande. Speciellt inom områden som styr vår infrastruktur typ transportvägar, vatten, EL och avlopp samt ett utökat offentligt ägande inom skola, vård och omsorg. Nu sker ju tvärt om. Jag anser att ett statligt monopol ger större rättvisa än ett privat monopol. |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Tyck till,
du också! Skicka ePost!
|
Överst på sidan | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Liberalism | Som under socialismen
hänvisar jag definition och analys av liberalism till Stig-Björn
Ljunggren och boken "ideologier".
För mig är liberalismen förenad med folkpartiet. Folkpartiet försöker hela tiden fjäska för två "världar"; Kapitalismen och socialismen. Ofta påstår de att de förenar det bästa ur dessa två världar. För mig är folkpartisten som en åsna mellan två hötappar, den står där och vet inte åt vilket håll den ska gå och så händer egentligen inget. Oftast faller dock folkpartisten mest åt borgarhållet och emellanåt är folkpartiet det jag skulle vilja kalla "stockkonservatister". De rubbar sig inte en millimeter. Men givetvis är det så att det ryms en liten liberal i min egen idelogikompott som jag består av. Det är bara det att det socialistiska utrymmet är större. |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Tyck till,
du också! Skicka ePost!
|
Överst på sidan | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Serier och serietidningar | Är något som faktiskt är en
stor del av mitt liv. För närvarande är jag prenumerant på
serietidningarna Fantomen och Herman Hedning.
Att läsa en serietidning är en blandning av verklighetsflykt, stimulans och ofta en slags satiraktig samhällsanalys. Fantomen t.ex. är en seriefigur där manusförfattarna ibland anstränger sig för att anpassa serien efter tidsepoken och händelser i världen. Ofta får man också en hyfsad bra historiegenomgång. Serietidningen Herman Hedning hackar ofta ganska hårt på samhällsstrukturerna emellanåt och religionen i synnerhet. Det finns fler serier jag skulle vilja få regelbundet men jag har en ekonomi som hindrar mig. Hälge är en sådan. |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Tyck till,
du också! Skicka ePost!
|
Överst på sidan | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Kommentarer?: nisse@ngn.nu | Uppdaterad: 2011-03-16 |